Job 36
1 Elihu talade ytterligare, och sade:
Natovo’ i Eliho ty hoe:
2 Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
Iheveo hey iraho le hitoroako te mbe aman-ko volañeñe hañonjonañe an’Andrianañahare.
3 Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
Hitoha hilala tsietoitane añe iraho, tolorako havantañañe i Mpitsene ahiy.
4 Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
Toe aman-kila o entakoo; vaho ama’o i aman-kilala fonitsey.
5 Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
Inao maozatse t’i Andrianañahare, naho tsy mirihy; ie fatratse an-kaozaram-paharofoanañe.
6 Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
Tsy tana’e ho veloñe o tsereheñeo, fe omei’e to ty tso-troke.
7 Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
Tsy asita’e amo vantañeo o fihaino’eo; fa ampiambesare’e ho nainai’e amo mpanjaka am-piambesa’eo, vaho onjone’e.
8 Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
Aa ie mirohy an-tsilisily, naho nivahoran-kasotriañe,
9 Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
le itaroña’e o sata’ iareoo naho o fiolà’ iareoo, te mitakeboke.
10 Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
Sokafe’e hianatse o ravembiao, vaho lilie’e te hiambohoa’ iareo o tsy havokarañeo.
11 Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
Ie mañaoñe naho mitoroñ’aze, le amam-bokatse ty higadoña’ o andro’eo vaho am-pierañerañañe o tao’eo.
12 Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
F’ie tsy mañaoñe, le ho zamanem-pibara, hiantantiritse tsy aman-kilala,
13 De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
ie mañaja si-manty, tsy aman-Kàke an-troke; tsy mikaike olotse te rohiza’e.
14 Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
Robak’ an-katora’e ty sandri’iareo, ty fiai’ iareo an-karapiloan-do.
15 Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
Haha’e am-pisotria’e ty misotry; anokafa’e ravembia i forekekeñey.
16 Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
Eka, tinao’e boak’ an-jitse irehe mb’an-tameañe tsy aman-tindry; naho lifo-tsafo’e ty hazotso am-pandambaña’o eo.
17 Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
F’ie nañeneke ty fizakañe o rati-tserekeo; fiihine’ ty zaka naho ty hatò.
18 Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
Itaò tsy hanigìk’ azo hañivañiva ty habosehañe, vaho apoho tsy hampitsile azo ty habeim-bokàñe.
19 Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
Hahatohañ’azo tsy ho am-poheke hao o vara’oo? ndra ze hene hafatraran-kaozara’o?
20 Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
Ko salalaeñe ty haleñe, ie aitoañe an-toe’e ondatio.
21 Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
Miambena, tsy hitoliha’o ty haratiañe; toe ie ty nijoboñe’o, fa tsy hasotriañe.
22 Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
Inao! onjoñe’ ty haozara’e t’i Andrianañahare Ia ty mpañoke mañirinkiriñe Aze?
23 Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
Ia ty nanendre ty lala homb’e? Ia ty mahafivolañe ty hoe: Tsy soa o nanoe’oo?
24 Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
Tiahio hey ty hañonjonañe o fitoloña’eo, o fisaboa’ ondatio.
25 Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
Hene nahaisake ondatio; talakesa’ ondaty an-tsietoitaneo
26 Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
Inao! jabahinake t’i Andrianañahare, tsy taka’ ty hilalan-tika; tsy hay volilieñe ty ia’ o tao’eo.
27 Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
Aonjo’e o pilipiton-dranoo; ampanjaria’e orañe i evoñey;
28 Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
Le ampikojojoahe’ o rahoñeo, hitsopatsopake, hañerek’ am’ondatio.
29 Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
Hete! Ia ty maharofoanañe ty fiboelea’ o rahoñeo? ty fangotroha’ i sokemitraha’ey?
30 Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
Oniño te ampivarakaihe’e ama’e o fitsipela’eo vaho ampoa’e ty vaha’ i riakey.
31 Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
Ie ro izaka’e ondatio; naho añeneña’e mahakama.
32 Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
Safora’e helatse o fità’eo, naho lilie’e hitomboke.
33 Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
Mitalily aze i ampi’ey, amo añombeo t’ie ho avy.
