Job 36
1 Elihu talade ytterligare, och sade:
Un Elihus vēl runāja un sacīja:
2 Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
Pagaidi man vēl maķenīt, es tev mācīšu, jo no Dieva puses vēl kas jāsaka.
3 Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
Es meklēšu savu atzīšanu no tālienes un gādāšu savam radītājam taisnību.
4 Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
Jo tiešām, mana valoda nav meli; tavā priekšā ir, kam atzīšanas netrūkst.
5 Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
Redzi, Dievs ir varens un tomēr neatmet, Viņš ir varens gudrības spēkā.
6 Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
Viņš bezdievīgam neliek dzīvot, un bēdīgam nes tiesu.
7 Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
Viņš nenovērš savas acis no taisnā, bet pie ķēniņiem uz goda krēsla, tur Viņš tiem liek sēdēt mūžam, ka top paaugstināti.
8 Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
Un kur cietuma ļaudis ir ķēdēs un top turēti bēdu saitēs,
9 Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
Tur Viņš tiem dara zināmu viņu darbu un viņu pārkāpumus, ka cēlušies lepnībā.
10 Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
Viņš tiem atdara ausi mācībai, un saka, lai atgriežas no netaisnības.
11 Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
Ja tie nu klausa un Viņam kalpo, tad tie pavada savas dienas labumā un savus gadus laimē.
12 Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
Un ja tie neklausa, tad tie krīt caur zobenu un mirst bez atzīšanas.
13 De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
Bet kam neskaidra sirds, tie kurn, tie nepiesauc, kad Viņš tos saistījis.
14 Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
Tā tad viņu dvēsele mirst jaunībā, un viņu dzīvība paiet ar mauciniekiem.
15 Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
Bet bēdīgo Viņš izpestī viņa bēdās, un atver viņa ausis bēdu laikā.
16 Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
Tāpat Viņš tevi izraus no bēdu rīkles uz klaju vietu, kur bēdu nav, un tavs galds būs pilns ar treknumu.
17 Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
Bet ja tu esi pilns bezdievīgas tiesāšanās, tad tiesa un sodība tevi ķers.
18 Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
Lai sirds rūgtums tev jel neskubina zaimot, un tā lielā pārbaudīšana lai tevi nenovērš.
19 Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
Vai tu ar brēkšanu no bēdām tiksi vaļā, vai cīnīdamies ar visu spēku?
20 Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
Neilgojies pēc tās nakts, kas noceļ tautas no savas vietas.
21 Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
Sargies, negriezies pie netaisnības, jo tā tev vairāk patīk nekā pacietība.
22 Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
Redzi, Dievs ir augsts savā spēkā; kur ir tāds mācītājs, kā Viņš?
23 Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
Kas Viņam raudzīs uz Viņa ceļu, vai kas uz Viņu sacīs: Tu dari netaisnību?
24 Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
Piemini, ka arī tu paaugstini Viņa darbu, par ko ļaudis dzied.
25 Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
Visi ļaudis to skatās ar prieku, cilvēks to ierauga no tālienes.
26 Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
Redzi, Dievs ir augsts un neizmanāms, Viņa gadu pulku nevar izdibināt.
27 Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
Viņš savelk ūdens lāsītes, un lietus līst no viņa miglas.
28 Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
Tas līst no padebešiem un pil uz daudz cilvēkiem.
29 Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
Vai var izprast, kā padebeši izplešas, un kā Viņa dzīvoklis rīb?
30 Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
Redzi, Viņš ģērbjas zibeņu spīdumā un apklājās ar jūras dziļumiem.
31 Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
Jo tā Viņš soda tautas un dod barības papilnam.
32 Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
Viņa abējās rokās spīdumi, un Viņš tiem rāda, kur lai sper.
33 Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
Pērkona balss sludina Viņu nākam, un ganāmi pulki, ka Viņš tuvu.
