Job 36
1 Elihu talade ytterligare, och sade:
Addens quoque Eliu, hæc locutus est:
2 Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
Sustine me paululum, et indicabo tibi: adhuc enim habeo quod pro Deo loquar.
3 Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
Repetam scientiam meam a principio, et operatorem meum probabo iustum.
4 Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
Vere enim absque mendacio sermones mei, et perfecta scientia probabitur tibi.
5 Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
Deus potentes non abiicit, cum et ipse sit potens.
6 Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
Sed non salvat impios, et iudicium pauperibus tribuit.
7 Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
Non auferet a iusto oculos suos, et reges in solio collocat in perpetuum, et illi eriguntur.
8 Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
Et si fuerint in catenis, et vinciantur funibus paupertatis.
9 Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
Indicabit eis opera eorum, et scelera eorum, quia violenti fuerunt.
10 Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
Revelabit quoque aurem eorum, ut corripiat: et loquetur, ut revertantur ab iniquitate.
11 Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
Si audierint et observaverint, complebunt dies suos in bono, et annos suos in gloria:
12 Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
Si autem non audierint, transibunt per gladium, et consumentur in stultitia.
13 De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
Simulatores et callidi provocant iram Dei, neque clamabunt cum vincti fuerint.
14 Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
Morietur in tempestate anima eorum, et vita eorum inter effeminatos.
15 Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
Eripiet de angustia sua pauperem, et revelabit in tribulatione aurem eius.
16 Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
Igitur salvabit te de ore angusto latissime, et non habente fundamentum subter se: requies autem mensæ tuæ erit plena pinguedine.
17 Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
Causa tua quasi impii iudicata est, causam iudiciumque recipies.
18 Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
Non te ergo superet ira, ut aliquem opprimas: nec multitudo donorum inclinet te.
19 Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
Depone magnitudinem tuam absque tribulatione, et omnes robustos fortitudine.
20 Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
Ne protrahas noctem, ut ascendant populi pro eis.
21 Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
Cave ne declines ad iniquitatem: hanc enim cœpisti sequi post miseriam.
22 Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
Ecce, Deus excelsus in fortitudine sua, et nullus ei similis in legislatoribus.
23 Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
Quis poterit scrutari vias eius? aut quis potest ei dicere: Operatus es iniquitatem?
24 Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
Memento quod ignores opus eius, de quo cecinerunt viri.
25 Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
Omnes homines vident eum, unusquisque intuetur procul.
26 Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
Ecce, Deus magnus vincens scientiam nostram: numerus annorum eius inæstimabilis.
27 Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
Qui aufert stillas pluviæ, et effundit imbres ad instar gurgitum.
28 Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
Qui de nubibus fluunt, quæ prætexunt cuncta desuper.
29 Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
Si voluerit extendere nubes quasi tentorium suum.
30 Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
Et fulgurare lumine suo desuper, cardines quoque maris operiet.
31 Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
Per hæc enim iudicat populos, et dat escas multis mortalibus.
32 Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
In manibus abscondit lucem, et præcepit ei ut rursus adveniat.
33 Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
Annunciat de ea amico suo, quod possessio eius sit, et ad eam possit ascendere.
