Job 36

1 Elihu talade ytterligare, och sade:

Poi Elihu seguitando disse:

2 Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.

“Aspetta un po’, io t’istruirò; perché c’è da dire ancora a pro di Dio.

3 Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.

Io trarrò la mia scienza da lontano e renderò giustizia a colui che m’ha fatto.

4 Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.

Per certo, le mie parole non son bugiarde; ti sta dinanzi un uomo dotato di perfetta scienza.

5 Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.

Ecco, Iddio è potente, ma non disdegna nessuno; è potente per la forza dell’intelletto suo.

6 Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.

Ei non lascia viver l’empio, e fa ragione ai miseri.

7 Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.

Non storna lo sguardo suo dai giusti, ma li pone coi re sul trono, ve li fa sedere per sempre, e così li esalta

8 Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,

Se gli uomini son talora stretti da catene se son presi nei legami dell’afflizione,

9 Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;

Dio fa lor conoscere la lor condotta, le loro trasgressioni, giacché si sono insuperbiti;

10 Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.

egli apre così i loro orecchi a’ suoi ammonimenti, e li esorta ad abbandonare il male.

11 Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.

Se l’ascoltano, se si sottomettono, finiscono i loro giorni nel benessere, e gli anni loro nella gioia;

12 Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.

ma, se non l’ascoltano, periscon trafitti da’ suoi dardi, muoiono per mancanza d’intendimento.

13 De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;

Gli empi di cuore s’abbandonano alla collera, non implorano Iddio quand’ei gl’incatena;

14 Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.

così muoiono nel fior degli anni, e la lor vita finisce come quella dei dissoluti;

15 Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.

ma Dio libera l’afflitto mediante l’afflizione, e gli apre gli orecchi mediante la sventura.

16 Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.

Te pure ei vuol trarre dalle fauci della distretta, al largo, dove non è più angustia, e coprir la tua mensa tranquilla di cibi succulenti.

17 Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.

Ma, se giudichi le vie di Dio come fan gli empi, il giudizio e la sentenza di lui ti piomberanno addosso.

18 Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.

Bada che la collera non ti trasporti alla bestemmia, e la grandezza del riscatto non t’induca a fuorviare!

19 Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?

Farebbe egli caso delle tue ricchezze? Non han valore per lui, né l’oro, né tutta la possanza dell’opulenza.

20 Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.

Non anelare a quella notte che porta via i popoli dal luogo loro.

21 Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.

Guardati bene dal volgerti all’iniquità, tu che sembri preferirla all’afflizione.

22 Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?

Vedi, Iddio è eccelso nella sua potenza; chi può insegnare come lui?

23 Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?

Chi gli prescrive la via da seguire? Chi osa dirgli: “Tu hai fatto male?”

24 Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.

Pensa piuttosto a magnificar le sue opere; gli uomini le celebrano nei loro canti,

25 Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.

tutti le ammirano, il mortale le contempla da lungi.

26 Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.

Sì, Iddio è grande e noi non lo possiam conoscere; incalcolabile è il numero degli anni suoi.

27 Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;

Egli attrae a sé le gocciole dell’acqua; dai vapori ch’egli ha formato stilla la pioggia.

28 Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.

Le nubi la spandono, la rovesciano sulla folla de’ mortali.

29 Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;

E chi può capire lo spiegamento delle nubi, i fragori che scoppiano nel suo padiglione?

30 Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.

Ecco, ora egli spiega intorno a sé la sua luce, or prende per coperta le profondità del mare.

31 Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.

Per tal modo punisce i popoli, e dà loro del cibo in abbondanza.

32 Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.

S’empie di fulmini le mani, e li lancia contro gli avversari.

33 Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.

Il rombo del tuono annunzia ch’ei viene, gli animali lo presenton vicino.