Job 36

1 Elihu talade ytterligare, och sade:

ויסף אליהוא ויאמר

2 Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.

כתר-לי זעיר ואחוך כי עוד לאלוה מלים

3 Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.

אשא דעי למרחוק ולפעלי אתן-צדק

4 Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.

כי-אמנם לא-שקר מלי תמים דעות עמך

5 Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.

הן-אל כביר ולא ימאס כביר כח לב

6 Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.

לא-יחיה רשע ומשפט עניים יתן

7 Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.

לא-יגרע מצדיק עיניו ואת-מלכים לכסא וישיבם לנצח ויגבהו

8 Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,

ואם-אסורים בזקים ילכדון בחבלי-עני

9 Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;

ויגד להם פעלם ופשעיהם כי יתגברו

10 Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.

ויגל אזנם למוסר ויאמר כי-ישובון מאון

11 Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.

אם-ישמעו ויעבדו יכלו ימיהם בטוב ושניהם בנעימים

12 Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.

ואם-לא ישמעו בשלח יעברו ויגועו בבלי-דעת

13 De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;

וחנפי-לב ישימו אף לא ישועו כי אסרם

14 Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.

תמת בנער נפשם וחיתם בקדשים

15 Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.

יחלץ עני בעניו ויגל בלחץ אזנם

16 Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.

ואף הסיתך מפי-צר-- רחב לא-מוצק תחתיה ונחת שלחנך מלא דשן

17 Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.

ודין-רשע מלאת דין ומשפט יתמכו

18 Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.

כי-חמה פן-יסיתך בספק ורב-כפר אל-יטך

19 Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?

היערך שועך לא בצר וכל מאמצי-כח

20 Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.

אל-תשאף הלילה-- לעלות עמים תחתם

21 Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.

השמר אל-תפן אל-און כי-על-זה בחרת מעני

22 Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?

הן-אל ישגיב בכחו מי כמהו מורה

23 Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?

מי-פקד עליו דרכו ומי-אמר פעלת עולה

24 Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.

זכר כי-תשגיא פעלו-- אשר שררו אנשים

25 Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.

כל-אדם חזו-בו אנוש יביט מרחוק

26 Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.

הן-אל שגיא ולא נדע מספר שניו ולא-חקר

27 Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;

כי יגרע נטפי-מים יזקו מטר לאדו

28 Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.

אשר-יזלו שחקים ירעפו עלי אדם רב

29 Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;

אף אם-יבין מפרשי-עב תשאות סכתו

30 Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.

הן-פרש עליו אורו ושרשי הים כסה

31 Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.

כי-בם ידין עמים יתן-אכל למכביר

32 Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.

על-כפים כסה-אור ויצו עליה במפגיע

33 Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.

יגיד עליו רעו מקנה אף על-עולה