Job 36

1 Elihu talade ytterligare, och sade:

Élihu continua et dit:

2 Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.

Attends un peu, et je vais poursuivre, Car j’ai des paroles encore pour la cause de Dieu.

3 Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.

Je prendrai mes raisons de haut, Et je prouverai la justice de mon créateur.

4 Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.

Sois-en sûr, mes discours ne sont pas des mensonges, Mes sentiments devant toi sont sincères.

5 Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.

Dieu est puissant, mais il ne rejette personne; Il est puissant par la force de son intelligence.

6 Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.

Il ne laisse pas vivre le méchant, Et il fait droit aux malheureux.

7 Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.

Il ne détourne pas les yeux de dessus les justes, Il les place sur le trône avec les rois, Il les y fait asseoir pour toujours, afin qu’ils soient élevés.

8 Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,

Viennent-ils à tomber dans les chaînes, Sont-ils pris dans les liens de l’adversité,

9 Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;

Il leur dénonce leurs œuvres, Leurs transgressions, leur orgueil;

10 Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.

Il les avertit pour leur instruction, Il les exhorte à se détourner de l’iniquité.

11 Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.

S’ils écoutent et se soumettent, Ils achèvent leurs jours dans le bonheur, Leurs années dans la joie.

12 Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.

S’ils n’écoutent pas, ils périssent par le glaive, Ils expirent dans leur aveuglement.

13 De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;

Les impies se livrent à la colère, Ils ne crient pas à Dieu quand il les enchaîne;

14 Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.

Ils perdent la vie dans leur jeunesse, Ils meurent comme les débauchés.

15 Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.

Mais Dieu sauve le malheureux dans sa misère, Et c’est par la souffrance qu’il l’avertit.

16 Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.

Il te retirera aussi de la détresse, Pour te mettre au large, en pleine liberté, Et ta table sera chargée de mets succulents.

17 Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.

Mais si tu défends ta cause comme un impie, Le châtiment est inséparable de ta cause.

18 Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.

Que l’irritation ne t’entraîne pas à la moquerie, Et que la grandeur de la rançon ne te fasse pas dévier!

19 Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?

Tes cris suffiraient-ils pour te sortir d’angoisse, Et même toutes les forces que tu pourrais déployer?

20 Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.

Ne soupire pas après la nuit, Qui enlève les peuples de leur place.

21 Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.

Garde-toi de te livrer au mal, Car la souffrance t’y dispose.

22 Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?

Dieu est grand par sa puissance; Qui saurait enseigner comme lui?

23 Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?

Qui lui prescrit ses voies? Qui ose dire: Tu fais mal?

24 Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.

Souviens-toi d’exalter ses œuvres, Que célèbrent tous les hommes.

25 Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.

Tout homme les contemple, Chacun les voit de loin.

26 Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.

Dieu est grand, mais sa grandeur nous échappe, Le nombre de ses années est impénétrable.

27 Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;

Il attire à lui les gouttes d’eau, Il les réduit en vapeur et forme la pluie;

28 Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.

Les nuages la laissent couler, Ils la répandent sur la foule des hommes.

29 Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;

Et qui comprendra le déchirement de la nuée, Le fracas de sa tente?

30 Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.

Voici, il étend autour de lui sa lumière, Et il se cache jusque dans les profondeurs de la mer.

31 Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.

Par ces moyens il juge les peuples, Et il donne la nourriture avec abondance.

32 Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.

Il prend la lumière dans sa main, Il la dirige sur ses adversaires.

33 Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.

Il s’annonce par un grondement; Les troupeaux pressentent son approche.