Job 36
1 Elihu talade ytterligare, och sade:
Elihu also proceeded, and said,
2 Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
Suffer me a little, and I will show thee; For I have yet somewhat to say on God’s behalf.
3 Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
I will fetch my knowledge from afar, And will ascribe righteousness to my Maker.
4 Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
For truly my words are not false: One that is perfect in knowledge is with thee.
5 Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
Behold, God is mighty, and despiseth not any: He is mighty in strength of understanding.
6 Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
He preserveth not the life of the wicked, But giveth to the afflicted [their] right.
7 Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
He withdraweth not his eyes from the righteous: But with kings upon the throne He setteth them for ever, and they are exalted.
8 Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
And if they be bound in fetters, And be taken in the cords of affliction;
9 Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
Then he showeth them their work, And their transgressions, that they have behaved themselves proudly.
10 Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
He openeth also their ear to instruction, And commandeth that they return from iniquity.
11 Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
If they hearken and serve [him], They shall spend their days in prosperity, And their years in pleasures.
12 Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
But if they hearken not, they shall perish by the sword, And they shall die without knowledge.
13 De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
But they that are godless in heart lay up anger: They cry not for help when he bindeth them.
14 Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
They die in youth, And their life [perisheth] among the unclean.
15 Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
He delivereth the afflicted by their affliction, And openeth their ear in oppression.
16 Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
Yea, he would have allured thee out of distress Into a broad place, where there is no straitness; And that which is set on thy table would be full of fatness.
17 Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
But thou art full of the judgment of the wicked: Judgment and justice take hold [on thee].
18 Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
For let not wrath stir thee up against chastisements; Neither let the greatness of the ransom turn thee aside.
19 Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
Will thy cry avail, [that thou be] not in distress, Or all the forces of [thy] strength?
20 Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
Desire not the night, When peoples are cut off in their place.
21 Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
Take heed, regard not iniquity: For this hast thou chosen rather than affliction.
22 Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
Behold, God doeth loftily in his power: Who is a teacher like unto him?
23 Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
Who hath enjoined him his way? Or who can say, Thou hast wrought unrighteousness?
24 Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
Remember that thou magnify his work, Whereof men have sung.
25 Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
All men have looked thereon; Man beholdeth it afar off.
26 Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
Behold, God is great, and we know him not; The number of his years is unsearchable.
27 Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
For he draweth up the drops of water, Which distil in rain from his vapor,
28 Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
Which the skies pour down And drop upon man abundantly.
29 Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
Yea, can any understand the spreadings of the clouds, The thunderings of his pavilion?
30 Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
Behold, he spreadeth his light around him; And he covereth the bottom of the sea.
31 Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
For by these he judgeth the peoples; He giveth food in abundance.
32 Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
He covereth his hands with the lightning, And giveth it a charge that it strike the mark.
33 Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
The noise thereof telleth concerning him, The cattle also concerning [the storm] that cometh up.
