Job 36
1 Elihu talade ytterligare, och sade:
Zatím přidal Elihu, a řekl:
2 Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
Postrp mne maličko, a oznámímť šíře; neboť mám ještě, co bych za Boha mluvil.
3 Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
Vynesu smysl svůj zdaleka, a stvořiteli svému přivlastním spravedlnost.
4 Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
V pravdě, žeť ne budou lživé řeči mé; zdravě smýšlejícího máš mne s sebou.
5 Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
Aj, Bůh silný mocný jest, aniž svých zamítá; silný jest, a srdce udatného.
6 Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
Neobživuje bezbožného, chudým pak k soudu dopomáhá.
7 Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
Neodvrací od spravedlivého očí svých, nýbrž s králi na stolici sází je na věky, i bývají zvýšeni.
8 Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
Pakli by poutami sevříni byli, zapleteni jsouce provazy ssoužení:
9 Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
Tudy jim v známost uvodí hřích jejich, a že přestoupení jejich se ssilila.
10 Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
A tak otvírá sluch jejich, aby se napravili, anobrž mluví jim, aby se navrátili od nepravosti.
11 Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
Uposlechnou-li a budou-li jemu sloužiti, stráví dny své v dobrém, a léta svá v potěšení.
12 Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
Pakli neuposlechnou, od meče sejdou, a pozdychají bez umění.
13 De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
Nebo kteříž jsou nečistého srdce, přivětšují hněvu, aniž k němu volají, když by je ssoužil.
14 Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
Protož umírá v mladosti duše jejich, a život jejich s smilníky.
15 Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
Vytrhuje, pravím, ssouženého z jeho ssoužení, a ty, jejichž sluch otvírá, v trápení.
16 Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
A tak by i tebe přenesl z prostředku úzkosti na širokost, kdež není stěsnění, a byl by pokojný stůl tvůj tukem oplývající.
17 Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
Ale ty zasloužils, abys jako bezbožný souzen byl; soud a právo na tě dochází.
18 Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
Jistě strach, aby tě neuvrhl Bůh u větší ránu, tak že by jakkoli veliká výplaty mzda, tebe nevyprostila.
19 Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
Zdaliž by sobě co vážil bohatství tvého? Jistě ani nejvýbornějšího zlata, ani jakékoli síly neb moci tvé.
20 Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
Nechvátejž tedy k noci, v kterouž odcházejí lidé na místo své.
21 Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
Hleď, abys se neohlédal na marnost, zvoluje ji raději, nežli ssoužení.
22 Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
Aj, Bůh silný nejvyšší jest mocí svou. Kdo jemu podobný učitel?
23 Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
Kdo jemu vyměřil cestu jeho? Kdo jemu smí říci: Činíš nepravost?
24 Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
Pamětliv buď raději, abys vyvyšoval dílo jeho, kteréž spatřují lidé,
25 Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
Kteréž, pravím, všickni lidé vidí, na něž člověk patří zdaleka.
26 Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
Nebo Bůh silný tak jest veliký, že ho nemůžeme poznati, počet let jeho jest nevystižitelný.
27 Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
On zajisté vyvodí krůpěje vod, kteréž vylévají déšť z oblaků jeho,
28 Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
Když se rozpouštějí oblakové, a kropí na mnohé lidi.
29 Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
(Anobrž vyrozumí-li kdo roztažení oblaků, a zvuku stánku jeho,
30 Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
Jak rozprostírá nad ním světlo své, aneb všecko moře přikrývá?
31 Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
Skrze ty věci zajisté tresce lidi, a též dává pokrmu hojnost.
32 Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
Oblaky zakrývá světlo, a přikazuje mu ukrývati se za to, co je potkává.)
33 Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
Ohlašuje o něm zvuk jeho, též dobytek, a to hned, když pára zhůru vstupuje.
