Job 35

1 Och Elihu svarade, och sade:

Och Elihu tog till orda och sade:

2 Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättvisare än Gud?

Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,

3 Ty du säger: Ho blifver något räknad för dig? Hvad hjelper det, om jag håller mig ifrå synd?

du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?

4 Jag vill svara dig med ordom, och dinom vännom med dig.

Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.

5 Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge.

Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.

6 Om du syndar, hvad kan du skaffa emot honom? Och om din ondska är stor, hvad kan du göra honom?

Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?

7 Och om du äst rättfärdig, hvad kan du gifva honom, eller hvad kan han taga af dina händer?

Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?

8 Ene mennisko, såsom du äst, må din ondska något göra, och ene menniskos barne din rättfärdighet.

Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.

9 De samme måga ropa, när dem mycket öfvervåld sker, och ropa öfver de väldigas arm;

Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;

10 De der intet säga: Hvar är Gud, min skapare, som sånger gör om nattena;

men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,

11 Den oss gör lärdare än djuren på jordene, och visare än foglarna under himmelen?

han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?»

12 Men de skola der ock ropa öfver de ondas högmod, och han skall intet höra dem;

Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.

13 Ty Gud hörer icke fåfängelighetena, och den Allsmägtige ser der intet till.

Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;

14 Nu säger du; Du ser honom intet; men en dom är för honom, allenast förbida honom.

allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.

15 Om hans vrede icke så hastigt hemsöker, och intet sköter, att der så många laster äro,

Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?

16 Derföre hafver Job fåfängt öppnat sin mun; och gifver onyttig ord före med oförnuft.

Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.