Job 35

1 Och Elihu svarade, och sade:

Igitur Eliu haec rursum locutus est:

2 Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättvisare än Gud?

Numquid aequa tibi videtur tua cogitatio, ut diceres: Iustior sum Deo?

3 Ty du säger: Ho blifver något räknad för dig? Hvad hjelper det, om jag håller mig ifrå synd?

Dixisti enim: Non tibi placet quod rectum est: vel quid tibi proderit, si ego peccavero?

4 Jag vill svara dig med ordom, och dinom vännom med dig.

Itaque ego respondebo sermonibus tuis, et amicis tuis tecum.

5 Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge.

Suspice caelum et intuere, et contemplare aethera quod altior te sit.

6 Om du syndar, hvad kan du skaffa emot honom? Och om din ondska är stor, hvad kan du göra honom?

Si peccaveris, quid ei nocebis? et si multiplicatae fuerint iniquitates tuae, quid facies contra eum?

7 Och om du äst rättfärdig, hvad kan du gifva honom, eller hvad kan han taga af dina händer?

Porro si iuste egeris, quid donabis ei, aut quid de manu tua accipiet?

8 Ene mennisko, såsom du äst, må din ondska något göra, och ene menniskos barne din rättfärdighet.

Homini, qui similis tui est, nocebit impietas tua: et filium hominis adiuvabit iustitia tua.

9 De samme måga ropa, när dem mycket öfvervåld sker, och ropa öfver de väldigas arm;

Propter multitudinem calumniatorum clamabunt: et eiulabunt propter vim brachii tyrannorum.

10 De der intet säga: Hvar är Gud, min skapare, som sånger gör om nattena;

Et non dixit: Ubi est Deus, qui fecit me, qui dedit carmina in nocte,

11 Den oss gör lärdare än djuren på jordene, och visare än foglarna under himmelen?

Qui docet nos super iumenta terrae, et super volucres caeli erudit nos.

12 Men de skola der ock ropa öfver de ondas högmod, och han skall intet höra dem;

Ibi clamabunt, et non exaudiet, propter superbiam malorum.

13 Ty Gud hörer icke fåfängelighetena, och den Allsmägtige ser der intet till.

Non ergo frustra audiet Deus, et Omnipotens causas singulorum intuebitur.

14 Nu säger du; Du ser honom intet; men en dom är för honom, allenast förbida honom.

Etiam cum dixeris: Non considerat: iudicare coram illo, et expecta eum.

15 Om hans vrede icke så hastigt hemsöker, och intet sköter, att der så många laster äro,

Nunc enim non infert furorem suum, nec ulciscitur scelus valde.

16 Derföre hafver Job fåfängt öppnat sin mun; och gifver onyttig ord före med oförnuft.

Ergo Iob frustra aperit os suum, et absque scientia verba multiplicat.