Job 35

1 Och Elihu svarade, och sade:

Elihoe vervolgde, en sprak:

2 Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättvisare än Gud?

Houdt ge dit voor behoorlijk, Noemt ge dit "mijn rechtvaardiging voor God",

3 Ty du säger: Ho blifver något räknad för dig? Hvad hjelper det, om jag håller mig ifrå synd?

Als ge vraagt: Wat baat het mij, Wat voordeel heb ik, als ik niet zondig?

4 Jag vill svara dig med ordom, och dinom vännom med dig.

Ik zal u antwoord geven op uw vraag, En aan uw vrienden met u.

5 Se upp till himmelen, och skåda; och se uppå skyarna, att de äro dig för höge.

Blik naar de hemel op, en zie, Aanschouw de wolken, hoog boven u uit!

6 Om du syndar, hvad kan du skaffa emot honom? Och om din ondska är stor, hvad kan du göra honom?

Wanneer ge zondigt, wat deert het Hem; Zijn uw misdrijven talrijk, wat doet het Hem;

7 Och om du äst rättfärdig, hvad kan du gifva honom, eller hvad kan han taga af dina händer?

Zijt ge rechtschapen, wat schenkt ge Hem, Of wat ontvangt Hij van u?

8 Ene mennisko, såsom du äst, må din ondska något göra, och ene menniskos barne din rättfärdighet.

Uw boosheid raakt enkel den mens, als gij, Uw gerechtigheid het mensenkind!

9 De samme måga ropa, när dem mycket öfvervåld sker, och ropa öfver de väldigas arm;

Men klaagt wel over allerhande verdrukking En jammert onder de macht der tyrannen,

10 De der intet säga: Hvar är Gud, min skapare, som sånger gör om nattena;

Maar men zegt niet: Waar is God, die ons schiep, Die ons visioenen geeft in de nacht,

11 Den oss gör lärdare än djuren på jordene, och visare än foglarna under himmelen?

Die ons onderricht door de dieren der aarde Door de vogels in de lucht ons wijsheid leert.

12 Men de skola der ock ropa öfver de ondas högmod, och han skall intet höra dem;

Zo roept men wel, maar Hij antwoordt niet, Om de hoogmoed der bozen.

13 Ty Gud hörer icke fåfängelighetena, och den Allsmägtige ser der intet till.

Maar als God niet luistert naar ijdel geroep, De Almachtige er geen aandacht aan schenkt,

14 Nu säger du; Du ser honom intet; men en dom är för honom, allenast förbida honom.

Hoeveel te minder, als ge beweert, dat ge Hem niet bespeurt, Dat ge een proces met Hem aangaat, en gij op Hem wacht;

15 Om hans vrede icke så hastigt hemsöker, och intet sköter, att der så många laster äro,

Of zelfs, dat zijn gramschap niet straft, En dat Hij niet eens de misdaad kent!

16 Derföre hafver Job fåfängt öppnat sin mun; och gifver onyttig ord före med oförnuft.

Job opent zijn mond tot ijdel gezwets, Spreekt grote woorden in onverstand.