Job 34

1 Och Elihu svarade, och sade:

Entonces Elihú continuó:

2 Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;

“Escuchen mis palabras, hombres que se creen sabios; presten atención a lo que digo, ustedes que creen que saben.

3 Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.

El oído distingue las palabras igual que el paladar distingue los alimentos.

4 Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.

Discernamos por nosotros mismos lo que es justo; decidamos entre nosotros lo que es bueno.

5 Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.

Job dijo: ‘Soy inocente, y Dios me ha negado la justicia.

6 Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.

Aunque tengo razón, me tratan como a un mentiroso; me estoy muriendo de mis heridas, aunque no he hecho nada malo’.

7 Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,

“¿Ha habido alguna vez un hombre como Job con tanta sed de ridiculizar a los demás?

8 Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?

Se hace compañía de gente malvada; se asocia con los que hacen el mal.

9 Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.

Incluso ha dicho: ‘¿De qué sirve ser amigo de Dios?’

10 Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;

“¡Así que escúchenme, hombres de entendimiento! Es imposible que Dios haga el mal y que el Todopoderoso actué con maldad.

11 Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.

Él paga a la gente por lo que ha hecho y la trata como se merece.

12 Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.

Es absolutamente seguro que Dios no actúa con maldad; el Todopoderoso nunca pervertiría la justicia.

13 Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?

¿Quién lo puso a cargo de la tierra? ¿Quién le dio la responsabilidad de todo el mundo?

14 Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;

Si se retirara su espíritu, si recuperara su aliento,

15 Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.

todos los seres vivos morirían inmediatamente y los seres humanos volverían al polvo.

16 Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.

“Si tienen entendimiento, escuchen esto; presten atención a lo que digo.

17 Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?

¿De verdad crees que puede gobernar alguien que odia la justicia? ¿Vas a condenar a Dios Todopoderoso, que siempre hace lo que es justo?

18 Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?

Él es quien dice a los reyes: ‘Ustedes son unos inútiles’, o a los nobles: ‘Ustedes son unos malvados’.

19 Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.

No tiene en mayor consideración a los ricos que a los pobres, pues todos son personas que él mismo hizo.

20 Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.

Mueren en un momento; a medianoche se estremecen y pasan; los poderosos se van sin esfuerzo.

21 Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.

“Porque él vigila lo que hacen y ve por donde van.

22 Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;

No hay oscuridad tan profunda en la que los que hacen el mal puedan esconderse de él.

23 Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.

Dios no necesita examinar a nadie con mayor detalle para que se presente ante él para ser juzgado.

24 Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;

Él hace caer a los poderosos sin necesidad de una investigación; pone a otros en su lugar.

25 Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.

Sabiendo lo que han hecho, los derriba en una noche y los destruye.

26 Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;

Los derriba por su maldad en público, donde pueden ser vistos

27 Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;

porque se apartaron de seguirlo, despreciando todos sus caminos.

28 Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.

Hicieron que los pobres lo llamaran, y él escuchó los gritos de los oprimidos.

29 Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?

Pero si Dios quiere guardar silencio, ¿quién puede condenarlo? Si decide ocultar su rostro, ¿quién podrá verlo? Ya sea que se trate de una nación o de un individuo,

30 Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.

una persona que rechaza a Dios no debe gobernar para no engañar a la gente.

31 För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.

“Si tú le dijeras a Dios: ‘He pecado, pero ya no haré cosas malas.

32 Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.

Muéstrame lo que no puedo ver. Si he hecho el mal, no lo volveré a hacer’,

33 Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.

entonces, ¿debe Dios recompensarte por seguir tus propias opiniones ya que has rechazado las suyas? ¡Tú eres el que tiene que elegir, no yo! Dinos lo que piensas.

34 Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.

Porque la gente que entiende – los sabios que han oído lo que he dicho – me dirán

35 Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.

‘Job no sabe lo que dice. Lo que dice no tiene ningún sentido’.

36 Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.

Si tan solo Job fuera condenado porque habla como lo hacen los malvados.

37 Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.

Ahora ha añadido la rebeldía a sus pecados y nos aplaude, haciendo largos discursos llenos de acusaciones contra Dios”.