Job 34
1 Och Elihu svarade, och sade:
Og Elihu tok atter til orde og sa:
2 Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
Hør mine ord, I vise, og lån mig øre, I forstandige!
3 Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
Øret prøver jo ord, likesom ganen smaker mat.
4 Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
La oss velge det som er rett; la oss sammen søke å finne ut hvad der er godt!
5 Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
Job har jo sagt: Jeg er rettferdig, og Gud har tatt min rett fra mig;
6 Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
tross min rett skal jeg være en løgner; en drepende pil har rammet mig, enda der ingen brøde er hos mig.
7 Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
Hvem er en mann som Job, han som drikker bespottelse som vann
8 Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
og gir sig i lag med dem som gjør ondt, og søker omgang med ugudelige menn?
9 Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
For han har sagt: En mann har intet gagn av at han holder vennskap med Gud.
10 Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
Derfor, I forstandige, hør på mig! Det være langt fra Gud å gjøre noget syndig og fra den Allmektige å være urettferdig!
11 Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
Han lønner mennesket efter dets gjerninger og gjengjelder mannen efter hans ferd.
12 Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
Ja sannelig, Gud gjør ikke noget syndig, og den Allmektige forvender ikke retten.
13 Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
Hvem har overgitt jorden til hans varetekt, og hvem har overlatt hele jorderike til ham?
14 Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
Dersom han bare vilde tenke på sig selv og dra sin Ånd og sin ånde til sig igjen,
15 Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
da skulde alt kjød opgi ånden på én gang, og mennesket bli til støv igjen.
16 Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
Men gi nu akt og hør på dette, lytt nøye til mine ord!
17 Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
Kan vel en som hater retten, være hersker? Eller tør du fordømme den Rettferdige, den Mektige?
18 Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
Sier vel nogen til en konge: Din niding, eller til en fyrste: Du ugudelige?
19 Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
Gud tar jo ikke parti for fyrster og akter ikke en rik høiere enn en fattig? De er jo alle hans henders verk.
20 Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
I et øieblikk dør de, midt om natten; folket raver og forgår, og den mektige rykkes bort, ikke ved menneskehånd.
21 Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
For hans øine vokter på hver manns veier, og han ser alle hans skritt;
22 Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
det finnes intet mørke og ingen dødsskygge hvor de som gjør ondt kan skjule sig;
23 Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
Gud har ikke nødig å gi lenge akt på en mann før han må møte for Guds dom.
24 Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
Han knuser de mektige uten å granske deres sak og setter så andre i deres sted.
25 Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
Ja, han kjenner deres gjerninger, og han slår dem ned om natten så de går til grunne.
26 Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
Han tukter dem som ugjerningsmenn, på et sted hvor alle kan se det;
27 Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
for derfor vek de bort fra ham og aktet ikke på nogen av hans veier,
28 Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
forat de skulde la de fattiges skrik komme for ham, forat han skulde høre de undertryktes rop.
29 Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
Lar han være å skride inn, hvem tør da fordømme ham? Skjuler han sitt åsyn, hvem får da se ham? Både med et folk og med et enkelt menneske gjør han jo således,
30 Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
forat et gudløst menneske ikke skal herske, forat det ikke skal være snarer for folket.
31 För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
For har vel et slikt menneske nogensinne sagt til Gud: Jeg har vært overmodig, jeg vil herefter ikke gjøre det som ondt er;
32 Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
det jeg ikke ser, det må du lære mig; har jeg gjort urett, så vil jeg ikke gjøre det mere?
33 Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
Skulde han vel gjengjelde efter ditt tykke? Du har jo klandret ham. Så må du velge og ikke jeg, og hvad du vet, får du si.
34 Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
Forstandige menn vil si til mig, ja hver vismann som hører på mig:
35 Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
Job taler uten skjønnsomhet, og hans ord er ikke forstandige.
36 Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
Gid Job måtte bli prøvd uavlatelig, fordi han har svart på onde menneskers vis!
37 Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
For til sin synd legger han brøde; her iblandt oss klapper han i hendene og bruker mange ord om Gud.
