Job 34
1 Och Elihu svarade, och sade:
Awo Eriku ne yeeyongera okwogera nti,
2 Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
“Muwulire ebigambo byange, mmwe abasajja ab’amagezi; mumpulirize mmwe abayivu.
3 Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
Kubanga okutu kugezesa ebigambo ng’olulimi bwe lugezesa emmere.
4 Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
Leka twesalirewo ekituufu; muleke tulondewo ekisaanidde.
5 Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
“Yobu agamba nti, ‘Siriiko musango, naye Katonda agaanye okusala omusango gwange mu mazima.
6 Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
Wadde nga ndi mutuufu, ntwalibwa okuba omulimba, wadde nga siriiko musango, akasaale ke kanteseeko ekiwundu ekitawonyezeka.’
7 Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
Musajja ki ali nga Yobu, anywa okunyoomebwa ng’anywa amazzi?
8 Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
Atambula n’abakozi b’ebibi, mukwano gw’abo abakola ebitali bya butuukirivu.
9 Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
Kubanga agambye nti, ‘Omuntu talina kyaganyulwa bw’agezaako okusanyusa Katonda.’
10 Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
Noolwekyo mumpulirize mmwe abasajja abalina okutegeera. Kikafuuwe Katonda okukola ebibi, wadde Ayinzabyonna okukola ebikyamu.
11 Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
Asasula omuntu olw’ekyo ky’aba akoze; n’amutuusaako ebyo ebimusaanidde olw’empisa ze.
12 Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
Weewaawo amazima gali nti, Katonda tasobya. Ayinzabyonna tasaliriza musango.
13 Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
Obuyinza yabuggya eri ani okukulembera ensi? Ani eyamuwa olukusa okufuga ensi yonna?
14 Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
Singa asalawo n’atwala omwoyo gw’omuntu awamu n’omukka gwe,
15 Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
abantu bonna bandizikiriridde wamu, era omuntu yandizzeeyo mu nfuufu.
16 Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
“Bw’oba olina okutegeera, wuliriza kino; wuliriza kye ŋŋamba.
17 Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
Oyo atayagala bwenkanya asobola okufuga? Onoosalira abatuukirivu n’oyo ow’amaanyi omusango?
18 Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
Oyo si ye agamba bakabaka nti, ‘Tolina mugaso,’ n’abakungu nti, ‘Oli mukozi wa bibi,’
19 Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
atattira balangira ku liiso era nga tafa ku bagagga kusinga bw’afa ku baavu, kubanga egyo gye mirimu gy’emikono gye?
20 Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
Mu kaseera buseera baba bafiiridde wakati mu ttumbi. Abantu banyeenyezebwa ne baggyibwawo. Abo ab’amaanyi batwalibwa n’omukono ogutali gw’abantu.
21 Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
“Amaaso ge gatunuulira amakubo g’abantu; atunuulira buli kigere kye batambula.
22 Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
Teri kifo kikwafu wadde ekisiikirize eky’amaanyi, ababi gye bayinza okwekweka.
23 Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
Katonda teyeetaaga kwongera kwekebejja bantu okulabika mu maaso ge okusalirwa omusango.
24 Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
Awatali kwebuuza ku muntu yenna, amenyaamenya ab’amaanyi n’ateekawo abalala mu kifo kyabwe.
25 Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
Olw’okubanga amanyi ebikolwa byabwe, abamalamu amaanyi ekiro ne babetentebwa.
26 Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
Ababonereza olw’ebikolwa byabwe ebibi abantu bonna nga balaba,
27 Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
kubanga baamuvaako ne balekeraawo okumugoberera ne bataddayo kufaayo n’akatono ku makubo ge gonna.
28 Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
Baleetera abaavu okukaaba, ne kumutuukako era n’awulira okukaaba kw’abanyigirizibwa.
29 Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
Naye bw’asalawo obutabaako ky’ayogera, ani ayinza okumunenya? Bwakweka amaaso ge ani ayinza okumulaba? Eggwanga n’omuntu abalinako obuyinza bwe bumu;
30 Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
aziyiza omuntu atatya Katonda okufuga, aleme okutega abantu emitego.
31 För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
“Singa omuntu agamba Katonda nti, gunsinze, sikyaddayo kwonoona,
32 Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
kye sitegeera kinjigirize, bwe mba nga nsobezza sikyaddayo kukikola,
33 Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
olwo Katonda akuddemu nga bw’oyagala, akuleke ng’ogaanye okwenenya? Kaakano ggwe olina okusalawo, so sinze; noolwekyo mbuulira ggwe ky’omanyi.
34 Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
“Abantu abalina okutegeera mumbuulire, abasajja abagezi abawulira muntegeeze,
35 Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
‘Yobu ayogeza butamanya ebigambo bye tebiriimu kwolesebwa.’
36 Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
Singa Yobu agezesebbwa okutuusa ku nkomerero, olw’okwogera ng’abasajja abakozi b’ebibi!
37 Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
Kubanga ku kibi kye ayongeddeko obujeemu, n’akuba mu ngalo wakati mu ffe, n’ayongera okwogera ng’awakanya Katonda.”
