Job 34
1 Och Elihu svarade, och sade:
A OLELO aku o Elihu, i aku la,
2 Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
E hoolohe mai oukou ia'u, e ka poe akamai, E haliu mai i ka pepeiao ia'u, e ka poe ike:
3 Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
No ka mea, ke hoao nei ka pepeiao i na olelo, E like me ke kileo i hoao i ka ai.
4 Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
E hoao kakou i ka hooponopono no kakou iho; E ike kakou iwaena o kakou i ka mea maikai.
5 Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
No ka mea, ua i mai o Ioba, Ua pono wau: A ua lawe aku ke Akua i kuu hoaponoia.
6 Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
E hoopunipuni anei au i kuu pono? O kuu eha me ka hala ole, aole e hoolaia.
7 Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
Owai ke kanaka e like me Ioba; Ka mea inu i ka olelo hoino me he wai la,
8 Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
Ka mea e hele pu ana me ka poe e hana ana i ka hewa, E hele ana hoi me na kanaka aia?
9 Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
No ka mea, ua i mai ia, Aohe o ke kanaka mea e pono ai, I kona launa pu ana me ke Akua.
10 Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
Nolaila e hoolohe ia'u, e na kanaka naauao; Aole ke Akua e hana i ka hewa; Aole hoi ka Mea mana i ka pono ole:
11 Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
No ka mea, ma ka hana a ke kanaka e ukuia mai ai oia, A e loaa i kela kanaka keia kanaka e like me kona aoao.
12 Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
He oiaio no, aole ke Akua e hana i ka hewa, Aole hoi ka Mea mana e hookahuli i ka pono.
13 Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
Owai ka i haawi ia ia i ka honua? A owai ka i hoonoho i ko ke ao nei a pau?
14 Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
Ina e kau ia i kona naau maluna o ke kanaka, A e lawe aku ia i kona uhane a me kona ea io na la;
15 Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
E make pu auanei na io a pau, A e hoi hou aku ke kanaka i ka lepo.
16 Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
A ina he naauao kou, e hoolohe mai i keia; E haliu mai i ka leo o ka'u olelo.
17 Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
E alii anei ka mea hoowahawaha i ka pono? A e hoahewa anei oe i ka mea pono loa?
18 Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
He pono anei e olelo i ke alii, He hewa kou? A i na'lii, He pono ole oukou?
19 Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
Pehea hoi ka mea maliu ole mai i ko na'lii, Aole hoi ia i manao i ka mea waiwai mamua o ka ilihune? No ka mea, o lakou, a pau ka hana a kona lima.
20 Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
E make koke no lakou, Iwaena o ka po e haalulu na kanaka, a e nalo aku; A e laweia'ku ka poe ikaika, me ka lima ole.
21 Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
No ka mea, aia no kona mau maka maluna o na aoao o ke kanaka, A ua nana no i kona mau kapuwai a pau.
22 Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
Aohe pouli, aohe malu make, Kahi e pee ai ka poe e hana ana i ka hewa.
23 Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
No ka mea, aole ia e noonoo nui i ka ke kanaka, E kai aku ia ia imua o ke Akua ma ka hookolokolo ana.
24 Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
E ulupa oia i na'lii me ka noonoo ole, A e hooku i na mea e ae ma ko lakou hakahaka.
25 Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
Nolaila, ua ike no ia i ka lakou mau hana, A e hookahuli oia ia lakou i ka po, a e hehiia lakou ilalo.
26 Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
Hoopai no ia ia lakou, no ka mea, ua hewa lakou, Ma kahi o ka poe e nana mai ana;
27 Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
No ka mea, ua huli ae lakou mai ona aku la, Aole lakou i noonoo i kona mau aoao a pau.
28 Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
Nolaila, e hele ka uwe ana o ka mea hune io na la, A ua hoolohe ia i ka uwe ana o ka poe i hooluhiia.
29 Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
A haawi mai ia i ka maha, owai hoi ke hoopilikia mai? A huna oia i kona maka, owai ke ike aku ia ia? Pela no ka lahuikanaka a me ke kanaka hookahi:
30 Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
I alii ole ai ke kanaka aia, O hihia auanei na kanaka.
31 För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
He pono no e olelo aku oe i ke Akua, Ua hoopaiia wau, aole au e hana hewa hou aku.
32 Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
O ka mea a'u i ike ole ai kau e ao mai ai ia'u; Ina ua hana au i ka hewa, aole au e hana hou.
33 Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
Ma kou manao anei kana e uku mai ai, no kou hoole ana, Nau no e koho, aole na'u? Nolaila o ka mea au i ike ai, e olelo mai oe.
34 Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
O na kanaka naauao e olelo mai ia'u, A me ke kanaka akamai e hoolohe mai ia'u.
35 Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
Ua olelo mai o Ioba me ka ike ole, A o kana mau olelo, aole me ka naauao.
36 Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
O kuu makemake, e hoaoia o Ioba a i ka hopena, No kana mau olelo e like me ka na kanaka hewa.
37 Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
No ka mea, ua hookui aku ia i ka lawehala me kona hewa, Iwaena o kakou ua pai i kona lima, A ua hoonui i kana mau olelo ku e i ke Akua.
