Job 34
1 Och Elihu svarade, och sade:
And Helyu pronounside, and spak also these thingis,
2 Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
Wise men, here ye my wordis, and lerned men, herkne ye me; for the eere preueth wordis,
3 Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
and the throte demeth metis bi taast.
4 Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
Chese we doom to vs; and se we among vs, what is the betere.
5 Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
For Job seide, Y am iust, and God hath distried my doom.
6 Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
For whi lesynge is in demynge me, and myn arowe is violent with out ony synne.
7 Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
Who is a man, as Joob is, that drynkith scornyng as watir?
8 Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
that goith with men worchynge wickidnesse, and goith with vnfeithful men?
9 Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
For he seide, A man schal not plese God, yhe, thouy he renneth with God.
10 Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
Therfor ye men hertid, `that is, vndurstonde, here ye me; vnpite, `ethir cruelte, be fer fro God, and wickidnesse fro Almyyti God.
11 Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
For he schal yelde the werk of man to hym; and bi the weies of ech man he schal restore to hym.
12 Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
For verili God schal not condempne with out cause; nether Almyyti God schal distrie doom.
13 Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
What othere man hath he ordeyned on the lond? ether whom hath he set on the world, which he made?
14 Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
If God dressith his herte to hym, he schal drawe to hym silf his spirit and blast.
15 Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
Ech fleisch schal faile togidere; `and a man schal turne ayen in to aisch.
16 Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
Therfor if thou hast vndurstondyng, here thou that that is seid, and herkne the vois of my speche.
17 Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
Whether he that loueth not doom may be maad hool? and hou condempnest thou so myche him, that is iust?
18 Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
Which seith to the kyng, Thou art apostata; which clepith the duykis vnpitouse, `ethir vnfeithful.
19 Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
`Which takith not the persoones of princes, nether knew a tyraunt, whanne he stryuede ayens a pore man; for alle men ben the werk of hise hondis.
20 Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
Thei schulen die sudeynli, and at mydnyyt puplis schulen be troblid, `ethir schulen be bowid, as othere bookis han; and schulen passe, and schulen take `awei `a violent man with out hond.
21 Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
For the iyen of God ben on the weies of men, and biholdith alle goyngis of hem.
22 Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
No derknessis ben, and no schadewe of deeth is, that thei, that worchen wickidnesse, be hid there;
23 Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
for it is `no more in the power of man, that he come to God in to doom.
24 Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
God schal al to-breke many men and vnnoumbrable; and schal make othere men to stonde for hem.
25 Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
For he knowith the werkis of hem; therfor he schal brynge yn niyt, and thei schulen be al to-brokun.
26 Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
He smoot hem, as vnpitouse men, in the place of seinge men.
27 Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
Whiche yeden awei fro hym bi `castyng afore, and nolden vndurstonde alle hise weies.
28 Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
That thei schulden make the cry of a nedi man to come to hym, and that he schulde here the vois of pore men.
29 Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
For whanne he grauntith pees, who is that condempneth? Sithen he hidith his cheer, who is that seeth hym? And on folkis and on alle men `he hath power `to do siche thingis.
30 Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
Which makith `a man ypocrite to regne, for the synnes of the puple.
31 För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
Therfor for Y haue spoke to God, also Y schal not forbede thee.
32 Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
If Y erride, teche thou me; if Y spak wickidnesse, Y schal no more adde.
33 Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
Whether God axith that wickidnesse of thee, for it displeside thee? For thou hast bigunne to speke, and not Y; that if thou knowist ony thing betere, speke thou.
34 Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
Men vndurstondynge, speke to me; and a wise man, here me.
35 Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
Forsothe Joob spak folili, and hise wordis sownen not techyng.
36 Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
My fadir, be Joob preuede `til to the ende; ceesse thou not fro the man of wickidnesse,
37 Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
`that addith blasfemye ouer hise synnes. Be he constreyned among vs in the meene tyme; and thanne bi hise wordis stire he God to the doom.
