Job 34
1 Och Elihu svarade, och sade:
Moreover Elihu answered and said:
2 Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
Hear my words, ye wise men; and give ear unto me, ye that have knowledge.
3 Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
For the ear trieth words, as the palate tasteth food.
4 Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
Let us choose for us that which is right; let us know among ourselves what is good.
5 Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
For Job hath said: 'I am righteous, and God hath taken away my right;
6 Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
Notwithstanding my right I am accounted a liar; my wound is incurable, though I am without transgression.'
7 Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
What man is like Job, who drinketh up scorning like water?
8 Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
Who goeth in company with the workers of iniquity, and walketh with wicked men.
9 Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
For he hath said: 'It profiteth a man nothing that he should be in accord with God.'
10 Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
Therefore hearken unto me, ye men of understanding: Far be it from God, that He should do wickedness; and from the Almighty, that He should commit iniquity.
11 Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
For the work of a man will He requite unto him, and cause every man to find according to his ways.
12 Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
Yea, of a surety, God will not do wickedly, neither will the Almighty pervert justice.
13 Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
Who gave Him a charge over the earth? Or who hath disposed the whole world?
14 Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
If He set His heart upon man, if He gather unto Himself his spirit and his breath;
15 Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
All flesh shall perish together, and man shall return unto dust.
16 Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
If now thou hast understanding, hear this; hearken to the voice of my words.
17 Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
Shall even one that hateth right govern? And wilt thou condemn Him that is just and mighty —
18 Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
Is it fit to say to a king: 'Thou art base'? Or to nobles: 'Ye are wicked'? —
19 Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
That respecteth not the persons of princes, nor regardeth the rich more than the poor? For they all are the work of His hands.
20 Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
In a moment they die, even at midnight; the people are shaken and pass away, and the mighty are taken away without hand.
21 Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
For His eyes are upon the ways of a man, and He seeth all his goings.
22 Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
There is no darkness, nor shadow of death, where the workers of iniquity may hide themselves.
23 Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
For He doth not appoint a time unto any man, when he should go before God in judgment.
24 Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
He breaketh in pieces mighty men without inquisition, and setteth others in their stead.
25 Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
Therefore He taketh knowledge of their works; and He overturneth them in the night, so that they are crushed.
26 Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
He striketh them as wicked men in the open sight of others;
27 Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
Because they turned aside from following Him, and would not have regard to any of His ways;
28 Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
So that they cause the cry of the poor to come unto Him, and He heareth the cry of the afflicted.
29 Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
When He giveth quietness, who then can condemn? And when He hideth His face, who then can behold Him? whether it be done unto a nation, or unto a man, alike;
30 Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
That the godless man reign not, that there be none to ensnare the people.
31 För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
For hath any said unto God: 'I have borne chastisement, though I offend not;
32 Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
That which I see not teach Thou me; if I have done iniquity, I will do it no more'?
33 Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
Shall His recompense be as thou wilt? For thou loathest it, so that thou must choose, and not I; therefore speak what thou knowest.
34 Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
Men of understanding will say unto me, yea, every wise man that heareth me:
35 Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
'Job speaketh without knowledge, and his words are without discernment.'
36 Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
Would that Job were tried unto the end, because of his answering like wicked men.
37 Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
For he addeth rebellion unto his sin, he clappeth his hands among us, and multiplieth his words against God.
