Job 34
1 Och Elihu svarade, och sade:
And Eliu continued his discourse, and said:
2 Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
Hear ye, wise men, my words, and ye learned, hearken to me:
3 Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
For the ear trieth words, and the mouth discerneth meats by the taste.
4 Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
Let us choose to us judgment, and let us see among ourselves what is the best.
5 Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
For Job hath said: I am just, and God hath overthrown my judgment.
6 Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
For in judging me there is a lie: my arrow is violent without any sin.
7 Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
What man is there like Job, who drinketh up scorning like water?
8 Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
Who goeth in company with them that work iniquity, and walketh with wicked men?
9 Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
For he hath said: Man shall not please God, although he run with him.
10 Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
Therefore, ye men of understanding, hear me: far from god be wickedness, and iniquity from the Almighty.
11 Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
For he will render to a man his work, and according to the ways of every one he will reward them.
12 Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
For in very deed God will not condemn without cause, neither will the Almighty pervert judgment.
13 Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
What other hath he appointed over the earth? or whom hath he set over the world which he made?
14 Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
If he turn his heart to him, he shall draw his spirit and breath unto himself.
15 Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
All flesh shall perish together, and man shall return into ashes.
16 Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
If then thou hast understanding, hear what is said, and hearken to the voice of my words.
17 Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
Can he be healed that loveth not judgment? and how dost thou so far condemn him that is just?
18 Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
Who saith to the king: Thou art an apostate: who calleth rulers ungodly?
19 Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
Who accepteth not the persons of princes: nor hath regarded the tyrant, when he contended against the poor man: for all are the work of his hands.
20 Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
They shall suddenly die, and the people shall be troubled at midnight, and they shall pass, and take away the violent without hand.
21 Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
For his eyes are upon the ways of men, and he considereth all their steps.
22 Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
There is no darkness, and there is no shadow of death, where they may be hid who work iniquity.
23 Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
For it is no longer in the power of man to enter into judgment with God.
24 Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
He shall break in pieces many and innumerable, and shall make others to stand in their stead.
25 Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
For he knoweth their works: and therefore he shall bring night on them, and they shall be destroyed.
26 Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
He hath struck them, as being wicked, in open sight.
27 Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
Who as it were on purpose have revolted from him, and would not understand all his ways:
28 Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
So that they caused the cry of the needy to come to him, and he heard the voice of the poor.
29 Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
For when he granteth peace, who is there that can condemn? When he hideth his countenance, who is there that can behold him, whether it regard nations, or all men?
30 Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
Who maketh a man that is a hypocrite to reign for the sins of the people?
31 För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
Seeing then I have spoken of God, I will not hinder thee in thy turn.
32 Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
If I have erred, teach thou me: if I have spoken iniquity, I will add no more.
33 Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
Doth God require it of thee, because it hath displeased thee? for thou begannest to speak, and not I: but if thou know any thing better, speak.
34 Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
Let men of understanding speak to me, and let a wise man hearken to me.
35 Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
But Job hath spoken foolishly, and his words sound not discipline.
36 Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
My father, let Job be tried even to the end: cease not from the man of iniquity.
37 Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
Because he addeth blasphemy upon his sins, let him be tied fast in the mean time amongst us: and then let him provoke God to judgment with his speeches.
