Job 34
1 Och Elihu svarade, och sade:
Moreover Elihu answered and said,
2 Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
Hear my words, ye wise [men]; and give ear unto me, ye that have knowledge.
3 Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
For the ear trieth words, as the palate tasteth food.
4 Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
Let us choose for ourselves what is right; let us know among ourselves what is good!
5 Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
For Job hath said, I am righteous, and God hath taken away my judgment:
6 Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
Should I lie against my right? My wound is incurable without transgression.
7 Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
What man is like Job? he drinketh up scorning like water,
8 Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
And goeth in company with workers of iniquity, and walketh with wicked men.
9 Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
For he hath said, It profiteth not a man if he delight himself in God.
10 Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
Therefore hearken unto me, ye men of understanding: Far be wickedness from God, and wrong from the Almighty!
11 Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
For a man's work will he render to him, and cause every one to find according to [his] way.
12 Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
Yea, surely, God acteth not wickedly, and the Almighty perverteth not judgment.
13 Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
Who hath entrusted to him the earth? and who hath disposed the whole world?
14 Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
If he only thought of himself, [and] gathered unto him his spirit and his breath,
15 Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
All flesh would expire together, and man would return to the dust.
16 Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
If now [thou hast] understanding, hear this: give ear to the voice of my words!
17 Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
Should he that hateth right indeed govern? and wilt thou condemn the All-just?
18 Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
Shall one say to a king, Belial? to nobles, Wicked?
19 Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
[How then to him] that accepteth not the persons of princes, nor regardeth the rich man more than the poor? for they are all the work of his hands.
20 Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
In a moment they die, even at midnight the people are convulsed and pass away; and the strong are taken away without hand.
21 Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
For his eyes are upon the ways of man, and he seeth all his steps.
22 Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
There is no darkness, nor shadow of death, where the workers of iniquity may hide themselves.
23 Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
For he doth not long consider a man, to bring him before God in judgment.
24 Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
He breaketh in pieces mighty men without inquiry, and setteth others in their stead;
25 Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
Since he knoweth their actions; and he overthroweth [them] in the night, and they are crushed.
26 Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
He striketh them as wicked men in the open sight of others,
27 Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
Because they have turned back from him, and would consider none of his ways;
28 Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
So that they cause the cry of the poor to come unto him, and he heareth the cry of the afflicted.
29 Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
When he giveth quietness, who then will disturb? and when he hideth [his] face, who shall behold him? and this towards a nation, or towards a man alike;
30 Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
That the ungodly man reign not, that the people be not ensnared.
31 För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
For hath he said unto God, I bear [chastisement], I will not offend;
32 Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
What I see not, teach thou me; if I have done wrong, I will do so no more?
33 Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
Shall he recompense according to thy mind? for thou hast refused [his judgment]; for thou so choosest, and not I; speak then what thou knowest.
34 Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
Men of understanding will say to me, and a wise man who heareth me:
35 Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
Job hath spoken without knowledge, and his words were not with intelligence.
36 Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
Would that Job may be tried unto the end, because of [his] answers after the manner of evil men!
37 Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
For he addeth rebellion unto his sin, he clappeth [his hands] among us, and multiplieth his words against God.
