Job 34
1 Och Elihu svarade, och sade:
Og Elihu tog til Orde og sagde:
2 Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
"Hør mine Ord, I vise, I forstandige Mænd, lån mig Øre!
3 Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
Thi Øret prøver Ord, som Ganen smager på Mad;
4 Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
lad os udgranske, hvad der er Ret, med hinanden skønne, hvad der er godt!
5 Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
Job sagde jo: "Jeg er retfærdig, min Ret har Gud sat til Side;
6 Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
min Ret til Trods skal jeg være en Løgner? Skønt brødefri er jeg såret til Døden!"
7 Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
Er der mon Mage til Job? Han drikker Spot som Vand,
8 Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
søger Selskab med Udådsmænd og Omgang med gudløse Folk!
9 Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
Thi han sagde: "Det båder ikke en Mand, at han har Venskab med Gud!"
10 Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
Derfor, I kloge, hør mig: Det være langt fra Gud af synde, fra den Almægtige at gøre ondt;
11 Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
nej, han gengælder Menneskets Gerning, handler med Manden efter hans Færd;
12 Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
Gud forbryder sig visselig ej, den Almægtige bøjer ej Retten!
13 Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
Hvo gav ham Tilsyn med Jorden, hvo vogter, mon hele Verden?
14 Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
Drog han sin Ånd tilbage og tog sin Ånde til sig igen,
15 Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
da udånded Kødet til Hobe, og atter blev Mennesket Støv!
16 Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
Har du Forstand, så hør derpå, lån Øre til mine Ord!
17 Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
Mon en, der hadede Ret, kunde styre? Dømmer du ham, den Retfærdige, Vældige?
18 Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
Han, som kan sige til Kongen: "Din Usling!" og "Nidding, som du er!" til Stormænd,
19 Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
som ikke gør Forskel til Fordel for Fyrster ej heller foretrækker rig for ringe, thi de er alle hans Hænders Værk.
20 Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
Brat må de dø, endda midt om Natten; de store slår han til, og borte er de, de vældige fjernes uden Menneskehånd.
21 Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
Thi Menneskets Veje er ham for Øje, han skuer alle dets Skridt;
22 Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
der er intet Mørke og intet Mulm, som Udådsmænd kan gemme sig i.
23 Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
Thi Mennesket sættes der ingen Frist til at møde i Retten for Gud;
24 Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
han knuser de vældige uden Forhør og sætter andre i Stedet.
25 Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
Jeg hævder derfor: Han ved deres Gerninger, og ved Nattetide styrter han dem;
26 Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
for deres Gudløshed slås de sønder, for alles Øjne tugter han dem,
27 Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
fordi de veg borf fra ham og ikke regned hans Veje det mindste,
28 Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
så de voldte, at ringe råbte til ham, og han måtte høre de armes Skrig.
29 Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
Tier han stille, hvo vil dømme ham? Skjuler han sit Åsyn, hvo vil laste ham? Over Folk og Mennesker våger han dog,
30 Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
for at ikke en vanhellig skal herske, en af dem, der er Folkets Snarer.
31 För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
Siger da en til Gud: "Fejlet har jeg, men synder ej mer,
32 Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
jeg ser det, lær du mig; har jeg gjort Uret, jeg gør det ej mer!"
33 Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
skal han da gøre Gengæld, fordi du vil det, fordi du indvender noget? Ja du, ikke jeg, skal afgøre det, så sig da nu, hvad du ved!
34 Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
Kloge Folk vil sige til mig som og vise Mænd, der hører mig:
35 Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
"Job taler ikke med Indsigt, hans Ord er uoverlagte!
36 Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
Gid Job uden Ophør må prøves, fordi han svarer som slette Folk!
37 Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
Thi han dynger Synd på Synd, han optræder hovent iblandt os og fremfører mange Ord imod Gud!"
