Job 34
1 Och Elihu svarade, och sade:
Elihu nastavi svoju besjedu i reče:
2 Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
“I vi, mudraci, čujte što ću reći, vi, ljudi umni, poslušajte mene,
3 Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
jer uši nam prosuđuju besjede isto kao što nepce hranu kuša.
4 Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
Zajedno ispitajmo što je pravo i razmislimo skupa što je dobro.
5 Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
Job je utvrdio: 'Ja sam pravedan, ali Bog meni pravdu uskraćuje.
6 Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
U pravu sam, a lašcem prave mene, nasmrt prostrijeljen, a bez krivnje svoje!'
7 Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
Zar gdje čovjeka ima poput Joba koji porugu pije kao vodu,
8 Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
sa zlikovcima koji skupa hodi i s opakima isti dijeli put?
9 Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
On tvrdi: 'Kakva korist je čovjeku od tog što Bogu ugoditi želi?'
10 Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
Stoga me čujte, vi ljudi pametni! Od Boga zlo je veoma daleko i nepravednost od Svemogućega,
11 Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
te on čovjeku plaća po djelima, daje svakom po njegovu vladanju.
12 Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
Odista, Bog zla nikada ne čini, niti Svesilni kad izvrće pravo.
13 Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
TÓa tko je njemu povjerio zemlju i vasioni svijet tko je stvorio?
14 Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
Kad bi on dah svoj u se povukao, kad bi čitav svoj duh k sebi vratio,
15 Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
sva bića bi odjednom izdahnula i u prah bi se pretvorio čovjek.
16 Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
Ako razuma imaš, slušaj ovo, prikloni uho glasu riječi mojih.
17 Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
Može li vladat' koji mrzi pravo? Najpravednijeg hoćeš li osudit'? -
18 Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
Onog koji kaže kralju: 'Nitkove!' a odličniku govori: 'Zlikovče!'
19 Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
Koji nije spram knezovima pristran i jednak mu je ubog i mogućnik, jer oni su djelo ruku njegovih?
20 Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
Zaglave za tren, usred gluhe noći: komešaju se narodi, prolaze; ni od čije ruke moćni padaju.
21 Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
Jer, on nadzire pute čovjekove, pazi nad svakim njegovim korakom.
22 Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
Nema toga mraka niti crne tmine gdje bi se mogli zlikovci sakriti.
23 Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
Bog nikome unaprijed ne kaže kada će na sud pred njega stupiti.
24 Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
Bez saslušanja on satire jake i stavlja druge na njihovo mjesto.
25 Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
TÓa odveć dobro poznaje im djela! Sred noći on ih obara i gazi.
26 Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
Ćuškom ih bije zbog zloće njihove na mjestu gdje ih svi vidjeti mogu.
27 Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
Jer prestadoše za njime hoditi, zanemariše putove njegove
28 Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
goneć uboge da vape do njega i potlačene da k njemu leleču.
29 Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
Al' miruje li, tko da njega gane? Zastre li lice, tko ga vidjet' može?
30 Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
Nad pucima bdi k'o i nad čovjekom da ne zavlada tko narod zavodi.
31 För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
Kada bezbožnik Bogu svome kaže: 'Zavedoše me, više griješit neću.
32 Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
Ne uviđam li, ti me sad pouči, i ako sam kad nepravdu činio, ubuduće ja činiti je neću!'
33 Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
Misliš da Bog mora njega kazniti, dok ti zamisli njegove prezireš? Al' kada ti odlučuješ, a ne ja, mudrost nam svoju istresi dÓe sada!
34 Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
Svi ljudi umni sa mnom će se složit' i svatko razuman koji čuje mene:
35 Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
Nepromišljeno Job je govorio, u riječima mu neima mudrosti.
36 Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
Stoga, nek' se Job dokraja iskuša, jer odgovara poput zlikovaca;
37 Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
a svom grijehu još pobunu domeće, među nama on plješće dlanovima i hule svoje na Boga gomila.”
