< Job 34 >

1 Och Elihu svarade, och sade:
Elihu loh koep a doo tih,
2 Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;
Aka cueih rhoek ka ol hnatun uh lamtah aka ming rhoek loh kai taengla hnakaeng uh.
3 Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.
Hna loh olthui a nuemnai tih lai loh caak te a ten.
4 Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.
Tiktamnah te mamih ham coelh uh sih lamtah a then te mamih lakli ah ming uh sih.
5 Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.
Job loh,'Ka tang lalah Pathen loh ka tiktamnah a hnawt.
6 Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.
Ka tiktamnah khaw ka laithae bang mai la boekoeknah pawt mai ah ka thaltang loh rhawp coeng,’ a ti.
7 Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,
Tui bangla tamdaengnah aka o Job bang hlang he om nim.
8 Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?
Boethae aka saii neh rhoihui bangla yiin tih halang hlang rhoek taengah khaw pongpa.
9 Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.
'Pathen taengah a ngaingaih vaengah hlang hmaiben pawh,’ a ti.
10 Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;
Te dongah thinko aka khueh hlang rhoek loh kai taengah hnatun uh. Halangnah he Pathen lamloh savisava tih Tlungthang he dumlai neh savisava coeng.
11 Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.
Hlang kah bisai he amah taengla a thuung tih hlang a caehlong bangla amah loh a hmuh.
12 Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.
Pathen tah boe tueng pawt tih Tlungthang loh tiktamnah te a khun sak moenih.
13 Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?
Amah loh diklai ah unim a khueh tih lunglai he a pum la u taengah nim a tloeng.
14 Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;
Amah taengkah loh a khueh a lungbuei, a mueihla neh a hiil te amah taengla khoem koinih,
15 Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.
Pumsa boeih he rhenten pal vetih hlang he laipi la mael ni.
16 Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.
Yakmingnah a om atah he he hnatun lamtah ka olthui ol he hnakaeng lah.
17 Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?
Tiktamnah aka thiinah aisat loh a ngoldoelh tih aka dueng khuet loh m'boe sak aya?
18 Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?
Manghai te,'hlang muen,’ hlangcong te 'Halang,’ a ti nah nim?
19 Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.
Amah loh mangpa maelhmai dan pawt tih tattloel maelhmai lakah rhoeikhang kah a hmat tloe moenih. Amih boeih te amah kut dongah kutngo ni.
20 Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.
Mikhaptok ah a duek dongah pilnam khoyin pathung ah tuen tih khum uh. Kut nen pawt akhaw aka lueng a khoe uh.
21 Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.
A mik te hlang kah longpuei dongah a khueh tih a khokan boeih te a hmuh.
22 Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;
Boethae aka saii rhoek thuh hamla hmaisuep om pawt tih dueknah hlipkhup khaw a om moenih.
23 Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
Pathen taengkah laitloeknah dongla a pha ham coeng dongah hlang te koep a cae moenih.
24 Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;
Aka khuet khenah a om pawt ah a phaek tih amih yueng la a tloe a khueh.
25 Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.
Amih kah khoboe te a hmat dongah khoyin ah a maelh tih pop uh.
26 Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;
Halang rhoek ham tah hmuh nah hmuen ah amih te kut a paeng thil.
27 Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;
Te dongah ni a hnuk lamloh nong uh tangloeng tih a longpuei boeih te cangbam uh pawh.
28 Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.
tattloel kah pangngawlnah te a taengla pawk tih mangdaeng kah pangngawlnah a yaak.
29 Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?
Tedae amah te mong tih ulong a boe sak. Maelhmai a thuh vaengah ulong anih a mae? Tedae namtom so neh hlang khat soah khaw rhenten om ta.
30 Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
Lailak hlang a manghai khaw pilnam ham hlaeh la poeh.
31 För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.
Pathen taengah tah,'Ka laikoi pawt khaw ka phueih.
32 Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.
Nang kam hmuh pawt ah kai nan thuinuet coeng. Dumlai ka saii mai cakhaw ka koei voel boel eh?,’ a ti nama thui coeng.
33 Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.
Na hnawt coeng dongah te kah te namah taeng lamloh na thuung aya? Namah loh na coelh coeng, kai long moenih. Te dongah na ming te thui to.
34 Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.
Thinko aka khueh hlang rhoek loh kai taengah thui uh lamtah hlang cueih loh kai taengkah he hnatun saeh.
35 Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.
Job he mingnah neh cal pawt tih a ol long a cangbam moenih.
36 Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.
A pa nae, boethae hlang kah taikhaih dongah Job loh a yoeyah la loepdak saeh.
37 Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.
A tholhnah te mamih laklo ah boekoek neh a koei uh tih kut a paeng dongah Pathen taengah a ol pung,” a ti.

< Job 34 >