Job 33

1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.

POR tanto, Job, oye ahora mis razones, y escucha todas mis palabras.

2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;

He aquí yo abriré ahora mi boca, y mi lengua hablará en mi garganta.

3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.

Mis razones [declararán] la rectitud de mi corazón, y mis labios proferirán pura sabiduría.

4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.

El espíritu de Dios me hizo, y la inspiración del Omnipotente me dió vida.

5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.

Si pudieres, respóndeme; dispón [tus palabras], está delante de mí.

6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.

Heme aquí á mí en lugar de Dios, conforme á tu dicho: de lodo soy yo también formado.

7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.

He aquí que mi terror no te espantará, ni mi mano se agravará sobre ti.

8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.

De cierto tú dijiste á oídos míos, y yo oí la voz de tus palabras [que decían]:

9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.

Yo soy limpio y sin defecto; y soy inocente, y no hay maldad en mí.

10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;

He aquí que él buscó achaques contra mí, y me tiene por su enemigo;

11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.

Puso mis pies en el cepo, y guardó todas mis sendas.

12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.

He aquí en esto no has hablado justamente: yo te responderé que mayor es Dios que el hombre.

13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?

¿Por qué tomaste pleito contra él? Porque él no da cuenta de ninguna de sus razones.

14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.

Sin embargo, en una ó en dos [maneras] habla Dios; [mas el hombre] no entiende.

15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;

Por sueño de visión nocturna, cuando el sueño cae sobre los hombres, cuando se adormecen sobre el lecho;

16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;

Entonces revela al oído de los hombres, y les señala su consejo;

17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.

Para quitar al hombre de [su] obra, y apartar del varón la soberbia.

18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;

Detendrá su alma de corrupción, y su vida de que pase á cuchillo.

19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;

También sobre su cama es castigado con dolor fuerte en todos sus huesos,

20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.

Que le hace que su vida aborrezca el pan, y su alma la comida suave.

21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;

Su carne desfallece sin verse, y sus huesos, que antes no se veían, aparecen.

22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.

Y su alma se acerca al sepulcro, y su vida á los que causan la muerte.

23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;

Si tuviera cerca de él [algún] elocuente anunciador muy escogido, que anuncie al hombre su deber;

24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.

Que le diga que [Dios] tuvo de él misericordia, que lo libró de descender al sepulcro, que halló redención:

25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.

Enterneceráse su carne más que de niño, volverá á los días de su mocedad.

26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.

Orará á Dios, y le amará, y verá su faz con júbilo: y él restituirá al hombre su justicia.

27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.

El mira sobre los hombres; y [el que] dijere: Pequé, y pervertí lo recto, y no me ha aprovechado;

28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.

[Dios] redimirá su alma, que no pase al sepulcro, y su vida se verá en luz.

29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;

He aquí, todas estas cosas hace Dios dos y tres veces con el hombre;

30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.

Para apartar su alma del sepulcro, y para iluminarlo con la luz de los vivientes.

31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.

Escucha, Job, y óyeme; calla, y yo hablaré.

32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.

Que si tuvieres razones, respóndeme: habla, porque yo te quiero justificar.

33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.

Y si no, óyeme tú á mí; calla, y enseñarte he sabiduría.