Job 33

1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.

“Yaa Iyyoob amma garuu ati dubbii koo dhaggeeffadhu; waan ani jedhu hundas dhagaʼi.

2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;

Kunoo ani afaan koo nan banadha; dubbiin koos fiixee arraba kootii irra jira.

3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.

Dubbiin koo garaa qajeelaa keessaa baʼa; hidhiin koos waan ani beeku ifatti baasee dubbata.

4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.

Hafuura Waaqaatu na uume; hafuurri Waaqni Waan Hunda Dandaʼu baafatus jireenya naa kenna.

5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.

Egaa yoo dandeesse deebii naa kenni; qophaaʼiitii fuula koo dura dhaabadhu.

6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.

Ani fuula Waaqaa duratti namuma akka keetii ti; anis biyyoo irraan hojjetame.

7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.

Ati na sodaattee hin raafamin; harki koos sitti hin ulfaatin.

8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.

“Dhugumaan ati utuma ani dhagaʼuu dubbatteerta; anis dubbii kee dhagaʼeera.

9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.

Ati akkana jetta: ‘Ani qulqulluu dha; cubbuu illee hin qabu; ani balleessaa hin qabu; yakka illee hin hojjenne.

10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;

Waaqni garuu balleessaa narratti argeera; akka diina isaattis na ilaaleera.

11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.

Miilla koo gudeelcha gidduu galchee hidha; karaa koo hundas ni eega.’

12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.

“Garuu ani sitti nan hima; kana irratti ati qajeelaa miti; Waaqni nama caalaa guddaadhaatii.

13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?

Ati maaliif akka waan inni dubbii namaatiif deebii hin kennineetti isatti guungumta?

14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.

Namni hubachuu baattu iyyuu, Waaqni karaa tokkoonis, karaa biraatiinis ni dubbata.

15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;

Inni utuma isaan siree isaanii irra ciisanuu, yeroo hirribni cimaan isaan qabutti, abjuudhaan, mulʼata halkaniitiinis,

16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;

gurra isaaniitti ni dubbata; of eeggachiisaanis isaan rifachiisa;

17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.

jalʼina irraa nama deebisuuf, of jajuu irraas isa dhowwuuf,

18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;

lubbuu isaa boolla irraa, jireenya isaas goraadeedhaan baduu irraa oolchuudhaaf.

19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;

“Namni tokko dhiphina lafee isaa keessaa kan gargar hin cinneen, siree dhiphinaa irratti ni adabama taʼa;

20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.

kanaafuu jireenyi isaa nyaata jibba; lubbuun isaas nyaata filatamaa balfiti.

21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;

Foon isaa nyaatamee dhuma; lafeen isaa kan duraan dhokatee ture sun alatti yaaʼa.

22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.

Lubbuun isaa gara boollaatti, jireenyi isaas ergamoota duʼaatti dhiʼaata.

23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;

Taʼus yoo kuma keessaa ergamaan Waaqayyoo tokko akka itti qajeelaa taʼan isaanitti himuuf, ergamaan Waaqaa isaanii dhaabatee jiraate,

24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.

yoo namichaaf garaa laafee ‘Boolla buʼuu irraa isa oolche; ani furii isaaf argeen jira’ jedhe,

25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.

dhagni isaa akkuma dhagna daaʼimaatti haaromfama; akka bara dargaggummaa isaattis ni deebiʼa.

26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.

Inni Waaqa ni kadhata; isa birattis fudhatama argata; fuula Waaqaa ni arga; ni ililchas; Waaqnis gara qajeelummaa isaa kan duriitti isa ni deebisa.

27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.

Ergasiis gara namootaa dhufee akkana jedha; ‘Ani cubbuu hojjedheera; waan qajeelaas jalʼiseera; garuu waan naa malu hin arganne.

28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.

Inni akka isheen boolla hin buuneef lubbuu koo fureera; anis jiraadhee ifa nan arga.’

29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;

“Waaqni waan kana hunda yeroo lama, yeroo sadii iyyuu namaaf ni godha.

30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.

Kanas akka ifni jireenyaa isaaf ifuuf, lubbuu isaas boolla irraa deebisuuf godha.

31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.

“Yaa Iyyoob qalbeeffadhuutii na dhaggeeffadhu; ati calʼisi; ani nan dubbadhaa.

32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.

Yoo waan jettu tokko illee qabaatte deebii naa kenni; dubbadhu, ani akka ati qajeelaa taate mirkaneessuu nan barbaadaatii.

33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.

Yoo akkas taʼuu baate garuu na dhaggeeffadhu; calʼisi, anis ogummaa sin barsiisaa.”