Job 33
1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
Men hør nu, Job, på min tale og lytt til alle mine ord!
2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
Se, jeg har åpnet mine leber, allerede taler min tunge i min munn.
3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
Ærlige og opriktige er mine ord, og hvad jeg vet, skal mine leber uttale likefrem.
4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
Guds Ånd har skapt mig, og den Allmektiges ånde holder mig live.
5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
Hvis du kan, så svar mig! Rust dig mot mig, tred frem!
6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
Se, jeg er din like for Gud, også jeg er dannet av ler.
7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
Redsel for mig skal ikke overvelde dig, og min myndighet ikke tynge dig.
8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
Sannelig, du har sagt i mitt nærvær, så lød dine ord som jeg hørte:
9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
Ren er jeg, uten brøde, plettfri er jeg og fri for misgjerning;
10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
men Gud søker grunn til fiendskap mot mig, han akter mig for sin uvenn;
11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
han setter mine føtter i stokken og vokter på alle mine veier.
12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
Nei, i dette har du ikke rett, svarer jeg dig; Gud er jo større enn et menneske.
13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
Hvorfor går du i rette med ham? Han svarer jo ikke et eneste ord.
14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
Men én gang taler Gud, ja to ganger hvis mennesket ikke akter på det.
15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
I drøm, i nattlig syn, når dyp søvn faller på menneskene, når de slumrer på sitt leie,
16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
da åpner han deres ører og trykker sitt segl på advarselen til dem,
17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
for å få mennesket til å la sin gjerning fare og for å utrydde overmotet hos mannen,
18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
for å berge hans sjel fra graven og hans liv fra å rammes av det drepende spyd.
19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
Mennesket tuktes også med smerter på sitt leie, og en stadig uro går gjennem marg og ben.
20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
Han vemmes ved brød og hans sjel ved lekker mat.
21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
Hans kjøtt tæres bort, så en ikke ser det mere, og hans ben, som en før ikke så, ligger bare;
22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
hans sjel kommer nær til graven og hans liv til dødens engler.
23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
Er det da hos ham en engel, en tolk, en av tusen, som forkynner mennesket dets rette vei,
24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
da ynkes Gud over ham og sier: Fri ham fra å fare ned i graven! Jeg har fått løsepenger.
25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
Hans kropp blir da frodigere enn i ungdommen, han blir atter som i sin ungdoms dager.
26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
Han beder til Gud, og han er ham nådig; han ser Guds åsyn med jubel, og han gir mennesket dets rettferdighet tilbake.
27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
Han synger for menneskene og sier: Jeg hadde syndet og gjort det rette kroket, men han gjengjeldte mig det ikke;
28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
han har fridd min sjel fra å fare ned i graven, og mitt liv ser lyset med lyst.
29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
Se, alt dette gjør Gud to ganger, ja tre, mot en mann
30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
for å frelse hans sjel fra graven, så han omstråles av de levendes lys.
31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
Gi akt, Job, hør på mig! Ti, så jeg får tale.
32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
Har du ord, så svar mig, tal! Jeg vil gjerne gi dig rett.
33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
Hvis ikke, så hør du på mig! Ti, så jeg får lære dig visdom.
