Job 33
1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
Tena ra, whakarongo, e Hopa, ki aku korero, kia whai taringa ki aku kupu katoa.
2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
Nana, kua puaki nei toku mangai, kei te korero toku arero i roto i toku mangai.
3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
Ma aku kupu e whakapuaki te tika o toku ngakau; ka korero pono oku ngutu i ta ratou e matau ana.
4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
He mea hanga ahau na te Wairua o te Atua, a na te manawa o te Kaha Rawa ahau i whai ora ai.
5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
Ki te taea e koe, whakahokia mai e koe he kupu ki ahau; whakatikaia au korero ki toku aroaro, e tu ki runga.
6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
Nana, ko toku anga ki te Atua he pena hoki i tau; he mea hanga nei ano hoki ahau ki te paru.
7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
Nana, e kore te wehi ki ahau e whakawehi i a koe; e kore ano hoki toku ringa e taimaha iho ki a koe.
8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
He pono kua hakiri oku taringa ki au kupu, a kua rongo atu ahau i te reo o au kupu, e mea ana,
9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
He ma ahau, kahore oku he; he harakore ahau, kahore hoki he kino i roto i ahau:
10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
Na e rapu ana ia i te take riri ki ahau, e kiia ana ahau e ia he hoariri nona;
11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
E karapitia ana e ia oku waewae ki te rakau, e ata titiro ana ia ki oku hikoinga katoa.
12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
Nana, maku e whawhati tau kupu, ehara tenei mea au i te mea tika; nui atu hoki te Atua i te tangata.
13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
He aha koe i totohe ai ki a ia? E kore hoki e korerotia e ia te tikanga o tetahi o ana mea.
14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
Kotahi hoki, ae ra, e rua korerotanga a te Atua, otiia kahore e maharatia e te tangata.
15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
I te moe, i te putanga moemoea mai o te po, ina au iho te moe o te tangata, i nga moenga i runga i te takotoranga;
16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
Ko reira ia whakapuare ai i nga taringa o nga tangata, hiri ai hoki i te ako mo ratou;
17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
Kia whakanekehia ai te tangata i tana whakaaro, kia hipokina ai hoki te whakapehapeha o te tangata;
18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
E puritia ana e ia tona wairua kei tae ki te rua, tona ora kei riro i te hoari.
19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
E whiua ana hoki ia ki te mamae i runga i tona moenga, ki te ngau tonu hoki o ona wheua;
20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
A whakarihariha ana tona ora ki te taro, tona wairua ki te kai whakaminamina.
21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
E honia ana ona kiko, a kore noa e kitea; a purero mai ana ona wheua kihai nei i kitea i mua.
22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
Heoi e whakatata ana tona wairua ki te rua, tona ora ki nga kaiwhakamate.
23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
Ki te mea he karere tera kei a ia, he kaiwhakaatu tikanga tetahi i roto i te mano, hei whakaatu i tona tika ki te tangata:
24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
Na ka tohu tera i a ia, a ka mea, Whakaorangia ia kei heke ki te rua, kua kitea hoki e ahau he utu.
25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
Ko tona kiri ka ngawari atu i to te tamaiti; ka hoki iho ia ki nga ra o tona tamarikitanga:
26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
Ka inoi ia ki te Atua, a ka manako tera ki a ia; heoi ka kite ia i tona mata i runga i te koa: a ka utua e ia te tika o te tangata.
27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
E waiata ana ia i te aroaro o nga tangata, e mea ana, Kua hara ahau, whakaparoritia ake e ahau te tika, a kahore he pai ki ahau:
28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
Kua whakaorangia e ia toku wairua kei riro ki te rua, a e kite toku wairua i te marama.
29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
Nana, e meatia ana enei mea katoa e te Atua, e tuaruatia ana, ae, e tuatorutia ana, ki te tangata,
30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
Hei whakahoki mai i tona wairua i roto i te rua, kia whakamaramatia ai ki te marama o te ora.
31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
Kia whai whakaaro mai, e Hopa, whakarongo mai ki ahau: kati tau, a ka korero ahau.
32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
Ki te mea he kupu tau, utua mai taku: korero, ko taku hoki i pai ai kia whakatikaia tau.
33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
Ki te kahore, whakarongo ki ahau: noho puku koe, a maku koe e whakaako ki te whakaaro nui.
