Job 33

1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.

Bet tu, Ījab, klausi jel manu valodu un ņem vērā visus manus vārdus.

2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;

Redzi nu, es savas lūpas esmu atdarījis, mana mēle manā mutē runā.

3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.

Mani teikumi būs sirds taisnība, un manas lūpas skaidri izrunās, ko zinu.

4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.

Dieva Gars mani radījis, un tā Visuvarenā dvaša man devusi dzīvību.

5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.

Ja tu vari, atbildi man, taisies pret mani un nostājies.

6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.

Redzi, es piederu Dievam tā kā tu, no zemes es arīdzan esmu ņemts.

7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.

Redzi, iztrūcināt es tevi neiztrūcināšu, un mana roka pār tevi nebūs grūta.

8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.

Tiešām, tu esi runājis priekš manām ausīm, to vārdu balsi es esmu dzirdējis:

9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.

„Es esmu šķīsts, bez pārkāpšanas, es esmu skaidrs, un man nozieguma nav;

10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;

Redzi, Viņš atrod iemeslus pret mani, Viņš mani tura par Savu ienaidnieku;

11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.

Viņš manas kājas liek siekstā, Viņš apsargā visus manus ceļus.“

12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.

Redzi, tur tev nav taisnības; es tev atbildu, ka Dievs ir daudz augstāks pār cilvēku.

13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?

Kāpēc tu pret Viņu tiepies, kad Viņš neatbild par visiem saviem darbiem?

14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.

Jo Dievs runā vienreiz, un vēl otrreiz, bet to neliek vērā.

15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;

Sapnī caur nakts parādīšanām, kad ciets miegs cilvēkiem uzkrīt, kad tie guļ savā gultā,

16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;

Tad Viņš atdara cilvēku ausi un apzieģelē, ko Viņš tiem grib mācīt.

17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.

Lai cilvēku novērš no nedarba un pasargā vīru no lepnības.

18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;

Lai izglābj viņa dvēseli no kapa un viņa dzīvību, ka nekrīt caur zobenu.

19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;

Viņš to arī pārmāca ar sāpēm gultā un lauž visus viņa kaulus.

20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.

Tā ka viņa sirds neņem pretī maizi, nedz viņa dvēsele kādu gardumu.

21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;

Viņa miesa nodilst, ka no tās nekā vairs neredz, un kauli nāk ārā, kas nebija redzami,

22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.

Un viņa dvēsele nāk tuvu pie bedres, un viņa dzīvība pie nāves sāpēm.

23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;

Ja tad pie viņa nāk vēstnesis, ziņas devējs kā viens no tūkstošiem, rādīt cilvēkam kas pareizi:

24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.

Tad Viņš tam ir žēlīgs. un saka: atpestī to, ka negrimst kapā, jo esmu atradis salīdzināšanu.

25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.

Tad viņa miesa būs zaļāka nekā jaunībā, tas nāks atkal pie savas jaunības dienām.

26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.

Tas lūgs Dievu, un Viņš to žēlos, - tas uzskatīs Dieva vaigu ar prieku, un Dievs cilvēkam atmaksās viņa taisnību.

27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.

Tad šis izteiks cilvēkiem un sacīs: es biju grēkojis un pārgrozījis tiesu, bet Viņš to man nav pielīdzinājis.

28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.

Viņš ir atpestījis manu dvēseli, ka tā negrimst kapā, un mana dzīvība redz gaišumu.

29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;

Redzi, to visu dara tas stiprais Dievs divi un trīskārt cilvēkam,

30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.

Ka viņa dvēseli novērstu no kapa, ka tā taptu apgaismota dzīvības gaismā.

31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.

Liec vērā, Ījab, klausies mani, ciet klusu, un es runāšu.

32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.

Jeb, ja tev ir ko sacīt, tad atbildi man; runā, jo es labprāt redzētu tavu taisnību.

33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.

Ja nav, tad klausies mani, ciet klusu, un es tev mācīšu gudrību.