< Job 33 >
1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
Audi igitur Iob eloquia mea, et omnes sermones meos ausculta.
2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
Ecce aperui os meum, loquatur lingua mea in faucibus meis.
3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
Simplici corde meo sermones mei, et sententiam puram labia mea loquentur.
4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
Spiritus Dei fecit me, et spiraculum Omnipotentis vivificavit me.
5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
Si potes, responde mihi, et adversus faciem meam consiste.
6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
Ecce, et me sicut et te fecit Deus, et de eodem luto ego quoque formatus sum.
7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
Verumtamen miraculum meum non te terreat, et eloquentia mea non sit tibi gravis.
8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
Dixisti ergo in auribus meis, et vocem verborum tuorum audivi:
9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
Mundus sum ego, et absque delicto: immaculatus, et non est iniquitas in me.
10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
Quia querelas in me reperit, ideo arbitratus est me inimicum sibi.
11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
Posuit in nervo pedes meos, custodivit omnes semitas meas.
12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
Hoc est ergo, in quo non es iustificatus: respondebo tibi, quia maior sit Deus homine.
13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
Adversus eum contendis quod non ad omnia verba responderit tibi?
14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
Semel loquitur Deus, et secundo idipsum non repetit.
15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
Per somnium in visione nocturna, quando irruit sopor super homines, et dormiunt in lectulo:
16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
Tunc aperit aures virorum, et erudiens eos instruit disciplina,
17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
Ut avertat hominem ab his, quæ facit, et liberet eum de superbia:
18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
Eruens animam eius a corruptione: et vitam illius, ut non transeat in gladium.
19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
Increpat quoque per dolorem in lectulo, et omnia ossa eius marcescere facit.
20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
Abominabilis ei fit in vita sua panis, et animæ illius cibus ante desiderabilis.
21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
Tabescet caro eius, et ossa, quæ tecta fuerant, nudabuntur.
22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
Appropinquavit corruptioni anima eius, et vita illius mortiferis.
23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
Si fuerit pro eo Angelus loquens, unus de millibus, ut annuntiet hominis æquitatem:
24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
Miserebitur eius, et dicet: Libera eum, ut non descendat in corruptionem: inveni in quo ei propitier.
25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
Consumpta est caro eius a suppliciis, revertatur ad dies adolescentiæ suæ.
26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
Deprecabitur Deum, et placabilis ei erit: et videbit faciem eius in iubilo, et reddet homini iustitiam suam.
27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
Respiciet homines, et dicet: Peccavi, et vere deliqui, et, ut eram dignus, non recepi.
28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
Liberavit animam suam ne pergeret in interitum, sed vivens lucem videret.
29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
Ecce, hæc omnia operatur Deus tribus vicibus per singulos:
30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
Ut revocet animas eorum a corruptione, et illuminet luce viventium.
31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
Attende Iob, et audi me: et tace, dum loquor.
32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
Si autem habes quod loquaris, responde mihi, loquere: volo enim, te apparere iustum.
33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
Quod si non habes, audi me: tace, et docebo te sapientiam.