Job 33

1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.

“Malgre sa, koulye a, Job, souple tande mesaj mwen an e koute tout pawòl mwen yo.

2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;

Gade byen, se koulye a mwen ouvri bouch mwen. Se lang nan bouch mwen ki pale.

3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.

Pawòl mwen yo sòti nan ladwati kè mwen, e lèv mwen pale soti yon kè ki renmen verite a.

4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.

Se Lespri Bondye ki te fè m, e souf Toupwisan an ki ban m lavi.

5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.

Di m se pa sa, si ou kapab. Alinye pawòl ou yo an lòd devan m, e kanpe.

6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.

Men gade byen, mwen se moun Bondye menm jan tankou ou. Mwen menm tou te fèt ak ajil la.

7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.

Gade byen, se pa okenn krent mwen gen, ki ta bay ou laperèz, ni se pa akoz fòs pwa balans mwen an, ke ou ta twouve chaj la lou.

8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.

“Anverite, ou te pale kote pou m ta tande, e mwen te tande son a pawòl ou yo.

9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.

Job te di: ‘Mwen san tach, san transgresyon; mwen inosan e nanpwen koupabilite nan mwen.

10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;

Gade byen, Li envante pretèks kont mwen; Li kontwole m tankou lènmi.

11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.

Li mete pye mwen nan sèp; Li veye tout chemen mwen yo.’

12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.

“Gade byen Job, kite mwen di ou, ou pa gen rezon nan sa, paske Bondye pi gran ke lòm.

13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?

Poukisa ou plenyen kont Li ke Li pa eksplike ou tout zak Li yo?

14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.

Anverite, Bondye pale yon fwa, oswa de fwa, men pèsòn pa okipe sa.

15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;

Nan yon rèv, yon vizyon nan nwit la, lè dòmi pwofon kon tonbe sou lòm, pandan yo nan somèy sou kabann yo,

16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;

konsa, Li ouvri zòrèy a lòm e mete so sou enstriksyon yo,

17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.

pou Li kapab vire lòm pou chanje kondwit li e anpeche li fè ògèy.

18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;

Konsa, Li pwoteje nanm li pou l pa rive nan fòs la e lavi li pou l pa lantre nan Sejou Lanmò a.

19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;

“Lòm, anplis, resevwa chatiman doulè sou kabann li; avèk plent san rete jis rive nan zo li;

20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.

jiskaske lavi li vin rayi pen, e nanm li, manje ke li te pi renmen an.

21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;

Chè li epwize vin disparèt pou moun pa wè l e zo li yo ki pa te konn vizib pouse vin parèt.

22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.

Nanm li vin rale toupre fòs lanmò a e lavi li pwoche sila kap detwi yo.

23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;

“Si gen yon zanj pou ta entèsede pou li, se tankou youn nan yon milye, ki pou ta fè yon moun sonje sa k ap bon pou li,

24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.

konsa, Bondye fè l gras. Li di l: ‘Delivre li pou l pa rive nan fòs lanmò a, Mwen te twouve yon racha.’

25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.

Kite chè li vin pi fre ke li te ye nan jenès li. Kite li retoune nan jou a fòs jenès li yo.

26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.

Konsa, li va priye a Bondye, e Li va aksepte li, pou l kab wè figi L plèn ak jwa. Se konsa, Li restore ladwati a lòm.

27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.

Li va chante devan lèzòm. Li va di: “Mwen te peche, mwen te konwonpi sa ki dwat, e li pa t bon pou mwen.

28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.

Li te rachte nanm mwen pou l pa rive nan fòs lanmò a, e lavi m va wè limyè a.’

29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;

“Gade byen, Bondye konn fè tout bagay sa yo de fwa, menm twa fwa ak yon nonm,

30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.

pou mennen nanm li fè l sòti kite fòs lanmò a, pou l kab eklèsi ak limyè lavi a.

31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.

Prete atansyon, O Job, koute m byen; rete an silans e kite mwen pale.

32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.

Si ou gen yon bagay pou di, alò, reponn mwen; pale, paske mwen vle ba ou rezon.

33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.

Men si non, koute mwen; rete an silans, e mwen va montre ou sajès.”