Job 33

1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.

Maintenant donc, Job, écoute mes discours, Prête l’oreille à toutes mes paroles!

2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;

Voici, j’ouvre la bouche, Ma langue se remue dans mon palais.

3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.

C’est avec droiture de cœur que je vais parler, C’est la vérité pure qu’exprimeront mes lèvres:

4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.

L’esprit de Dieu m’a créé, Et le souffle du Tout-Puissant m’anime.

5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.

Si tu le peux, réponds-moi, Défends ta cause, tiens-toi prêt!

6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.

Devant Dieu je suis ton semblable, J’ai été comme toi formé de la boue;

7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.

Ainsi mes terreurs ne te troubleront pas, Et mon poids ne saurait t’accabler.

8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.

Mais tu as dit à mes oreilles, Et j’ai entendu le son de tes paroles:

9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.

Je suis pur, je suis sans péché, Je suis net, il n’y a point en moi d’iniquité.

10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;

Et Dieu trouve contre moi des motifs de haine, Il me traite comme son ennemi;

11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.

Il met mes pieds dans les ceps, Il surveille tous mes mouvements.

12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.

Je te répondrai qu’en cela tu n’as pas raison, Car Dieu est plus grand que l’homme.

13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?

Veux-tu donc disputer avec lui, Parce qu’il ne rend aucun compte de ses actes?

14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.

Dieu parle cependant, tantôt d’une manière, Tantôt d’une autre, et l’on n’y prend point garde.

15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;

Il parle par des songes, par des visions nocturnes, Quand les hommes sont livrés à un profond sommeil, Quand ils sont endormis sur leur couche.

16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;

Alors il leur donne des avertissements Et met le sceau à ses instructions,

17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.

Afin de détourner l’homme du mal Et de le préserver de l’orgueil,

18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;

Afin de garantir son âme de la fosse Et sa vie des coups du glaive.

19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;

Par la douleur aussi l’homme est repris sur sa couche, Quand une lutte continue vient agiter ses os.

20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.

Alors il prend en dégoût le pain, Même les aliments les plus exquis;

21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;

Sa chair se consume et disparaît, Ses os qu’on ne voyait pas sont mis à nu;

22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.

Son âme s’approche de la fosse, Et sa vie des messagers de la mort.

23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;

Mais s’il se trouve pour lui un ange intercesseur, Un d’entre les mille Qui annoncent à l’homme la voie qu’il doit suivre,

24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.

Dieu a compassion de lui et dit à l’ange: Délivre-le, afin qu’il ne descende pas dans la fosse; J’ai trouvé une rançon!

25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.

Et sa chair a plus de fraîcheur qu’au premier âge, Il revient aux jours de sa jeunesse.

26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.

Il adresse à Dieu sa prière; et Dieu lui est propice, Lui laisse voir sa face avec joie, Et lui rend son innocence.

27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.

Il chante devant les hommes et dit: J’ai péché, j’ai violé la justice, Et je n’ai pas été puni comme je le méritais;

28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.

Dieu a délivré mon âme pour qu’elle n’entrât pas dans la fosse, Et ma vie s’épanouit à la lumière!

29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;

Voilà tout ce que Dieu fait, Deux fois, trois fois, avec l’homme,

30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.

Pour ramener son âme de la fosse, Pour l’éclairer de la lumière des vivants.

31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.

Sois attentif, Job, écoute-moi! Tais-toi, et je parlerai!

32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.

Si tu as quelque chose à dire, réponds-moi! Parle, car je voudrais te donner raison.

33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.

Si tu n’as rien à dire, écoute-moi! Tais-toi, et je t’enseignerai la sagesse.