< Job 33 >

1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
And yet, I pray thee, O Job, Hear my speech and [to] all my words give ear.
2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
Lo, I pray thee, I have opened my mouth, My tongue hath spoken in the palate.
3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
Of the uprightness of my heart [are] my sayings, And knowledge have my lips clearly spoken.
4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
The Spirit of God hath made me, And the breath of the Mighty doth quicken me.
5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
If thou art able — answer me, Set in array before me — station thyself.
6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
Lo, I [am], according to thy word, for God, From the clay I — I also, have been formed.
7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
Lo, my terror doth not frighten thee, And my burden on thee is not heavy.
8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
Surely — thou hast said in mine ears, And the sounds of words I hear:
9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
'Pure [am] I, without transgression, Innocent [am] I, and I have no iniquity.
10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
Lo, occasions against me He doth find, He doth reckon me for an enemy to Him,
11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
He doth put in the stocks my feet, He doth watch all my paths.'
12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
Lo, [in] this thou hast not been righteous, I answer thee, that greater is God than man.
13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
Wherefore against Him hast thou striven, When [for] all His matters He answereth not?
14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
For once doth God speak, and twice, (He doth not behold it.)
15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
In a dream — a vision of night, In the falling of deep sleep on men, In slumberings on a bed.
16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
Then He uncovereth the ear of men, And for their instruction sealeth:
17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
To turn aside man [from] doing, And pride from man He concealeth.
18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
He keepeth back his soul from corruption, And his life from passing away by a dart.
19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
And he hath been reproved With pain on his bed, And the strife of his bones [is] enduring.
20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
And his life hath nauseated bread, And his soul desirable food.
21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
His flesh is consumed from being seen, And high are his bones, they were not seen!
22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
And draw near to the pit doth his soul, And his life to those causing death.
23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
If there is by him a messenger, An interpreter — one of a thousand, To declare for man his uprightness:
24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
Then He doth favour him and saith, 'Ransom him from going down to the pit, I have found an atonement.'
25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
Fresher [is] his flesh than a child's, He returneth to the days of his youth.
26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
He maketh supplication unto God, And He accepteth him. And he seeth His face with shouting, And He returneth to man His righteousness.
27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
He looketh on men, and saith, 'I sinned, And uprightness I have perverted, And it hath not been profitable to me.
28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
He hath ransomed my soul From going over into the pit, And my life on the light looketh.'
29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
Lo, all these doth God work, Twice — thrice with man,
30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
To bring back his soul from the pit, To be enlightened with the light of the living.
31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
Attend, O Job, hearken to me, Keep silent, and I — I do speak.
32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
If there are words — answer me, Speak, for I have a desire to justify thee.
33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
If there are not — hearken thou to me, Keep silent, and I teach thee wisdom.

< Job 33 >