Job 33

1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.

But, in very deed, hear, I pray thee, Job, my discourse, and, to all my words, give thou ear.

2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;

Lo! I pray thee, I have opened my mouth, My tongue, with my palate, hath spoken,

3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.

Mine utterances come straight from mine own heart, and, what I know, my lips have truly spoken;

4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.

The spirit of GOD, hath made me, and, the inspiration of the Almighty, giveth me life.

5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.

If thou art able to answer me, Set in order before me—take thy stand!

6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.

Lo! I am like thyself toward GOD, From clay, have I been nipped off, even I!

7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.

Lo! my terror, will not startle thee, nor, my hand, upon thee, be heavy.

8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.

But thou hast spoken in mine ears, and, the sound of words, I heard: —

9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.

Pure am, I, without transgression, —Clean am, I, and have no iniquity;

10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;

Lo! occasions of hostility, would he find against me, He counteth me an enemy to him;

11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.

He putteth—in the stocks—my feet, He watcheth all my paths.

12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.

Lo! in this, thou hast not been right—let me answer thee, For, GOD, is greater than, man.

13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?

Wherefore, against him, hast thou contended? For, with none of his reasons, will he respond.

14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.

For, in one way, GOD may speak, —and, in a second way, one may not heed it: —

15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;

In a dream, a vision of the night, when a deep sleep falleth upon men, in slumberings upon the bed,

16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;

Then, uncovereth he the ear of men, and, on their correction, affixeth a seal;

17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.

To turn a son of earth from his deed, while yet, pride, from man he concealeth:

18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;

He keepeth back his said from the pit, and his life from passing away by a weapon.

19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;

Or he is chastised with pain, upon his bed, and, the strife of his bones, is unceasing!

20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.

So that his life maketh loathsome [his] food, and his soul, dainty meat;

21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;

His flesh wasteth away out of sight, and bared are the bones once unseen;

22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.

So doth his soul draw near to the pit, and his life to the inflicters of death:

23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;

If there hath been near him a messenger who could interpret—one of a thousand, to declare to the son of earth His uprightness,

24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.

Then hath he shewed him favour, and said, Set him free from going down to the pit, I have found a price of redemption!

25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.

His flesh hath been made fresher than a child’s, he hath returned to the days of his youth;

26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.

He made supplication unto GOD, who hath accepted him, and he hath beheld his face with a shout of triumph, Thus hath he given back to man his righteousness.

27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.

He sang before men, and said, I sinned, and, uprightness, I perverted, yet he requited me not;

28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.

He hath ransomed my soul from passing away into the pit, —and, my life, in the light, shall have vision.

29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;

Lo! a these things, doth GOD work, two ways, three, with a man;

30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.

To bring back his soul from the pit, to enlighten with the light of the living.

31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.

Mark well, O Job, and hearken to me, Be silent, and, I, will speak:

32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.

If there is anything to say, reply to me, Speak, for I desire to justify thee;

33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.

If not, do, thou, hearken unto me, Be silent, that I may teach thee wisdom.