Job 33
1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
Hear, therefore, my discourse, I pray thee, O Job! And attend unto all my words!
2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
Behold, I am opening my mouth; My tongue is now speaking in my palate.
3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
My words shall be in the uprightness of my heart; My lips shall utter knowledge purely.
4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
The spirit of God made me, And the breath of the Almighty gave me life.
5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
If thou art able, answer me; Set thyself in array against me; stand up!
6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
Behold, I, like thee, am a creature of God; I also was formed of clay.
7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
Behold, my terror cannot dismay thee, Nor can my greatness be heavy upon thee.
8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
Surely thou hast said in my hearing, I have heard the sound of thy words:
9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
“I am pure, and without transgression; I am clean, and there is no iniquity in me.
10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
Behold, He seeketh causes of hostility against me; He regardeth me as his enemy.
11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
He putteth my feet in the stocks; He watcheth all my paths.”
12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
Behold, in this thou art not right; I will answer thee; For God is greater than man.
13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
Why dost thou contend with Him? For he giveth no account of any of his doings.
14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
For God speaketh once, Yea, twice, when man regardeth it not.
15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
In a dream, in a vision of the night, When deep sleep falleth upon men, In slumber upon the bed;
16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
Then openeth he the ears of men, And sealeth up for them admonition;
17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
That he may turn man from his purpose, And hide pride from man.
18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
Thus he saveth him from the pit, Yea, his life from perishing by the sword.
19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
He is chastened also with pain upon his bed, And with a continual agitation of his bones,
20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
So that his mouth abhorreth bread, And his taste the choicest food;
21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
His flesh is consumed, that it cannot be seen, And his bones, that were invisible, are naked;
22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
Yea, his soul draweth near to the pit, And his life to the destroyers.
23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
But if there be with him a messenger, An interpreter, one of a thousand, Who may show unto man his duty,
24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
Then will God be gracious to him, and say, “Save him from going down to the pit: I have found a ransom.”
25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
His flesh shall became fresher than a child's; He shall return to the days of his youth.
26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
He shall pray to God, and he will be favorable to him, And permit him to see his face with joy, And restore unto man his righteousness.
27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
He shall sing among men, and say, “I sinned; I acted perversely; Yet hath he not requited me for it:
28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
He hath delivered me from going down to the pit, And my life beholdeth the light.”
29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
Lo! all these things doeth God Time after time with man,
30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
That he may bring him back from the pit, That he may enjoy the light of the living.
31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
Mark well, O Job! hearken to me! Keep silence, and I will speak.
32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
Yet if thou hast any thing to say, answer me! Speak! for I desire to pronounce thee innocent.
33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
But if not, do thou listen to me! Keep silence, and I will teach thee wisdom!
