Job 33
1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
“And yet, please, O Job, Hear my speech and give ear [to] all my words.
2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
Now behold, I have opened my mouth, My tongue has spoken in the palate.
3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
Of the uprightness of my heart [are] my sayings, And my lips have clearly spoken knowledge.
4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
The Spirit of God has made me, And the breath of the Mighty quickens me.
5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
If you are able—answer me, Set in array before me—station yourself.
6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
Behold, I [am], according to your word, for God, I have also been formed from the clay.
7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
Behold, my terror does not frighten you, And my burden on you is not heavy.
8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
Surely you have spoken in my ears, And the sounds of words I hear:
9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
I [am] pure, without transgression, I [am] innocent, and I have no iniquity.
10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
Behold, He develops hindrances against me, He reckons me for an enemy to Him,
11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
He puts my feet in the stocks, He watches all my paths.
12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
Behold, you have not been righteous [in] this, I answer you, that God is greater than man.
13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
Why have you striven against Him, When [for] all His matters He does not answer?
14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
For once God speaks, and twice (he does not behold it),
15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
In a dream—a vision of night, In the falling of deep sleep on men, In slumberings on a bed.
16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
Then He uncovers the ear of men, And seals for their instruction,
17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
To turn aside man [from] doing, And He conceals pride from man.
18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
He keeps back his soul from corruption, And his life from passing away by a dart.
19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
And he has been reproved With pain on his bed, And the strife of his bones [is] enduring.
20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
And his life has nauseated bread, And his soul desirable food.
21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
His flesh is consumed from being seen, And his bones are high, they were not seen!
22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
And his soul draws near to the pit, And his life to those causing death.
23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
If there is a messenger by him, An interpreter—one of a thousand, To declare for man his uprightness,
24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
Then He favors him and says, Ransom him from going down to the pit, I have found an atonement.
25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
Fresher [is] his flesh than a child’s, He returns to the days of his youth.
26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
He makes supplication to God, And He accepts him. And he sees His face with shouting, And He returns to man His righteousness.
27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
[Then] he looks on men and says, I sinned, and I have perverted uprightness, And it has not been profitable to me.
28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
He has ransomed my soul From going over into the pit, And my life looks on the light.
29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
Behold, God works all these, Twice, [even] three times with man,
30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
To bring back his soul from the pit, To be enlightened with the light of the living.
31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
Attend, O Job, listen to me, Keep silent, and I speak.
32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
If there are words—answer me, Speak, for I have a desire to justify you.
33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
If there are not—listen to me, Keep silent, and I teach you wisdom.”
