Job 33
1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
Therefore do thou but hear, O Job, my speeches, and give ear to all my words.
2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
Behold now, I have opened my mouth, my tongue speaketh in my mouth.
3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
Out of my straightforward heart [come] my sayings, and my lips utter knowledge clearly.
4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
The spirit of God hath made me, and the breath of the Almighty giveth me life.
5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
If thou canst, answer me, array thyself before me, stand forward.
6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
Behold, I am in the same relation as thyself toward God: I myself also am cut out of the clay.
7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
Behold, dread of me cannot terrify thee, and my pressure will not be too heavy upon thee.
8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
But thou hast said before my ears, and the sound of the words I still hear,
9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
“I am pure without transgression, I am quite clean; and there is no iniquity in me:
10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
Yet, behold, he findeth hateful backsliding on me, he regardeth me as an enemy unto him;
11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
He putteth my feet in the stocks, he watcheth all my paths.”
12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
Behold, In this thou art not just: I will answer thee; for God is far greater than a mortal.
13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
Why dost thou contend against him? for with all his words will he not give an answer.
14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
For God speaketh once, yea twice: [yet man] regardeth it not.
15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
In a dream, in a vision of the night, when deep sleep falleth upon men, in slumbers upon the couch:
16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
Then doth he lay open the ear of men, and sealeth it with their warning;
17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
To remove the son of earth [from his intended] deed and he covereth up pride from man;
18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
He withholdeth his soul from the pit, and his life from passing away by the sword.
19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
And so is he admonished by pain upon his couch, and all his bones with violent [aches].
20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
So that his inclination abhorreth bread, and his soul, the most agreeable food.
21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
His flesh is consumed away, that it cannot be seen, and his bones that were not seen stick out.
22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
Yea, his soul draweth near unto the pit, and his life to those that slay.
23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
If there be now about him one single angel, as defender, one out of a thousand, to tell for man his uprightness:
24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
Then is he gracious unto him, and saith, Release him from going down to the pit, I have found an atonement.
25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
His flesh becometh full again as in youth: he returneth to the days of his boyhood.
26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
He will offer his entreaty unto God, and he will receive him in favor, that he may see his face with joy: so doth He recompense unto the mortal his righteousness.
27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
He then should assemble men around, and say, “I had sinned, and perverted what is right, yet have I not received a like return.”
28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
Thus he redeemeth his soul from passing into the pit, and his life will look joyously on the light.
29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
Lo, all these things doth God two or three times with man;
30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
To bring back his soul from the pit, that she may shine in the light of life.
31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
Listen well, O Job, hearken unto me: keep silence, and I will truly speak.
32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
If thou hast any words, answer me: speak, for I wish to justify thee.
33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
If not, hearken thou unto me: keep silence, and I will teach thee wisdom.
