Job 33
1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
Howbeit, Job, I pray thee, hear my speech, and hearken to all my words.
2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
Behold now, I have opened my mouth, my tongue hath spoken in my mouth.
3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
My words shall utter the uprightness of my heart; and that which my lips know they shall speak sincerely.
4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
The spirit of God hath made me, and the breath of the Almighty given me life.
5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
If thou canst, answer thou me, set thy words in order before me, stand forth.
6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
Behold, I am toward God even as thou art; I also am formed out of the clay.
7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
Behold, my terror shall not make thee afraid, neither shall my pressure be heavy upon thee.
8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
Surely thou hast spoken in my hearing, and I have heard the voice of thy words;
9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
'I am clean, without transgression, I am innocent, neither is there iniquity in me;
10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
Behold, He findeth occasions against me, He counteth me for His enemy;
11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
He putteth my feet in the stocks, He marketh all my paths.'
12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
Behold, I answer thee: In this thou art not right, that God is too great for man;
13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
Why hast thou striven against Him? seeing that He will not answer any of his words.
14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
For God speaketh in one way, yea in two, though man perceiveth it not.
15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
In a dream, in a vision of the night, when deep sleep falleth upon men, in slumberings upon the bed;
16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
Then He openeth the ears of men, and by their chastisement sealeth the decree,
17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
That men may put away their purpose, and that He may hide pride from man;
18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
That He may keep back his soul from the pit, and his life from perishing by the sword.
19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
He is chastened also with pain upon his bed, and all his bones grow stiff;
20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
So that his life maketh him to abhor bread, and his soul dainty food.
21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
His flesh is consumed away, that it cannot be seen; and his bones corrode to unsightliness.
22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
Yea, his soul draweth near unto the pit, and his life to the destroyers.
23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
If there be for him an angel, an intercessor, one among a thousand, to vouch for a man's uprightness;
24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
Then He is gracious unto him, and saith: 'Deliver him from going down to the pit, I have found a ransom.'
25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
His flesh is tenderer than a child's; he returneth to the days of his youth;
26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
He prayeth unto God, and He is favourable unto him; so that he seeth His face with joy; and He restoreth unto man his righteousness.
27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
He cometh before men, and saith: 'I have sinned, and perverted that which was right, and it profited me not.'
28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
So He redeemeth his soul from going into the pit, and his life beholdeth the light.
29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
Lo, all these things doth God work, twice, yea thrice, with a man,
30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
To bring back his soul from the pit, that he may be enlightened with the light of the living.
31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
Mark well, O Job, hearken unto me; hold thy peace, and I will speak.
32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
If thou hast any thing to say, answer me; speak, for I desire to justify thee.
33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
If not, hearken thou unto me; hold thy peace, and I will teach thee wisdom.
