Job 33
1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
“But now, O Job, hear my speech, and listen to all my words.
2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
Behold, I will open my mouth; my address is on the tip of my tongue.
3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
My words are from an upright heart, and my lips speak sincerely what I know.
4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
The Spirit of God has made me, and the breath of the Almighty gives me life.
5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
Refute me if you can; prepare your case and confront me.
6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
I am just like you before God; I was also formed from clay.
7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
Surely no fear of me should terrify you; nor will my hand be heavy upon you.
8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
Surely you have spoken in my hearing, and I have heard these very words:
9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
‘I am pure, without transgression; I am clean, with no iniquity in me.
10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
Yet God finds occasions against me; He counts me as His enemy.
11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
He puts my feet in the stocks; He watches over all my paths.’
12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
Behold, you are not right in this matter. I will answer you, for God is greater than man.
13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
Why do you complain to Him that He answers nothing a man asks?
14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
For God speaks in one way and in another, yet no one notices.
15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
In a dream, in a vision in the night, when deep sleep falls upon men as they slumber on their beds,
16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
He opens their ears and terrifies them with warnings
17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
to turn a man from wrongdoing and keep him from pride,
18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
to preserve his soul from the Pit and his life from perishing by the sword.
19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
A man is also chastened on his bed with pain and constant distress in his bones,
20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
so that he detests his bread, and his soul loathes his favorite food.
21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
His flesh wastes away from sight, and his hidden bones protrude.
22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
He draws near to the Pit, and his life to the messengers of death.
23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
Yet if there is a messenger on his side, one mediator in a thousand, to tell a man what is right for him,
24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
to be gracious to him and say, ‘Spare him from going down to the Pit; I have found his ransom,’
25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
then his flesh is refreshed like a child’s; he returns to the days of his youth.
26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
He prays to God and finds favor; he sees God’s face and shouts for joy, and God restores His righteousness to that man.
27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
Then he sings before men with these words: ‘I have sinned and perverted what was right; yet I did not get what I deserved.
28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
He redeemed my soul from going down to the Pit, and I will live to see the light.’
29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
Behold, all these things God does to a man, two or even three times,
30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
to bring back his soul from the Pit, that he may be enlightened with the light of life.
31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
Pay attention, Job, and listen to me; be silent, and I will speak.
32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
But if you have something to say, answer me; speak up, for I would like to vindicate you.
33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
But if not, then listen to me; be quiet, and I will teach you wisdom.”
