Job 33
1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
Men hør nu Job, paa min Tale og lyt til alle mine Ord!
2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
Se, jeg har aabnet min Mund, min Tunge taler i Ganen;
3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
mine Ord er talt af oprigtigt Hjerte, mine Læber fører lutret Tale.
4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
Guds Aand har skabt mig, den Almægtiges Aande har givet mig Liv.
5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
Svar mig, i Fald du kan, rust dig imod mig, mød frem!
6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
Se, jeg er din Lige for Gud, ogsaa jeg er taget af Ler;
7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
Rædsel for mig skal ikke skræmme dig, min Haand skal ej ligge tyngende paa dig.
8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
Dog, det har du sagt i mit Paahør, jeg hørte saa lydende Ord:
9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
»Jeg er ren og uden Brøde, lydeløs, uden Skyld;
10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
men han søger Paaskud imod mig, regner mig for sin Fjende;
11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
han lægger mine Fødder i Blokken, vogter paa alle mine Veje.«
12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
Se, der har du Uret, det er mit Svar, thi Gud er større end Mennesket.
13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
Hvorfor tvistes du med ham, fordi han ej svarer paa dine Ord?
14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
Thi paa een Maade taler Gud, ja paa to, men man ænser det ikke:
15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
I Drømme, i natligt Syn, naar Dvale falder paa Mennesker, naar de slumrende hviler paa Lejet;
16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
da aabner han Menneskers Øre, gør dem angst med Skræmmebilleder
17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
for at faa Mennesket bort fra Uret og udrydde Hovmod af Manden,
18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
holde hans Sjæl fra Graven, hans Liv fra Vaabendød.
19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
Eller han revses med Smerter paa Lejet, uafbrudt staar der Kamp i hans Ben;
20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
Livet i ham væmmes ved Brød og hans Sjæl ved lækker Mad;
21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
hans Kød svinder hen, saa det ikke ses, hans Knogler, som før ikke saas, bliver blottet;
22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
hans Sjæl kommer Graven nær, hans Liv de dræbende Magter.
23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
Hvis da en Engel er paa hans Side, een blandt de tusind Talsmænd, som varsler Mennesket Tugt,
24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
og den viser ham Naade og siger: »Fri ham fra at synke i Graven, Løsepenge har jeg faaet!«
25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
da svulmer hans Legem af Friskhed, han oplever atter sin Ungdom.
26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
Han beder til Gud, og han er ham naadig, han skuer med Jubel hans Aasyn, fortæller Mennesker om sin Frelse.
27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
Han synger det ud for Folk: »Jeg synded og krænkede Retten og fik dog ej Løn som forskyldt!
28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
Han har friet min Sjæl fra at fare i Grav, mit Liv ser Lyset med Lyst!«
29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
Se, alle disse Ting gør Gud to Gange, ja tre med Mennesket
30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
for at redde hans Sjæl fra Graven, saa han skuer Livets Lys!
31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
Lyt til og hør mig, Job, ti stille, saa jeg kan tale!
32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
Har du noget at sige, saa svar mig, tal, thi gerne gav jeg dig Ret;
33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
hvis ikke, saa høre du paa mig, ti stille, at jeg kan lære dig Visdom!
