Job 33

1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.

Slyšiž tedy, prosím, Jobe, řeči mé, a všech slov mých ušima svýma pozoruj.

2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;

Aj, jižť otvírám ústa svá, mluví jazyk můj v ústech mých.

3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.

Upřímost srdce mého a umění vynesou rtové moji.

4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.

Duch Boha silného učinil mne, a dchnutí Všemohoucího dalo mi život.

5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.

Můžeš-li, odpovídej mi, připrav se proti mně, a postav se.

6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.

Aj, já podlé žádosti tvé buduť místo Boha silného; z bláta sformován jsem i já.

7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.

Pročež strach ze mne nepředěsí tě, a ruka má nebudeť k obtížení.

8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.

Řekl jsi pak přede mnou, a hlas ten řečí tvých slyšel jsem:

9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.

Čist jsem, bez přestoupení, nevinný jsem, a nepravosti při mně není.

10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;

Aj, příčiny ku potření mne shledal Bůh, klade mne sobě za nepřítele,

11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.

Svírá poutami nohy mé, střeže všech stezek mých.

12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.

Aj, tím nejsi spravedliv, odpovídám tobě, nebo větší jest Bůh nežli člověk.

13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?

Oč se s ním nesnadníš? Žeť všech svých věcí nezjevuje?

14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.

Ano jednou mluví Bůh silný, i dvakrát, a nešetří toho člověk.

15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;

Skrze sny u vidění nočním, když připadá hluboký sen na lidi ve spaní na ložci,

16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;

Tehdáž odkrývá ucho lidem, a čemu je učí, to zpečeťuje,

17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.

Aby odtrhl člověka od skutku zlého, a pýchu od muže vzdálil,

18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;

A zachoval duši jeho od jámy, a život jeho aby netrefil na meč.

19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;

Tresce i bolestí na lůži jeho, a všecky kosti jeho násilnou nemocí,

20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.

Tak že sobě život jeho oškliví pokrm, a duše jeho krmi nejlahodnější.

21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;

Hyne tělo jeho patrně, a vyhlédají kosti jeho, jichž prvé nebylo vídati.

22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.

A tak bývá blízká hrobu duše jeho, a život jeho smrtelných ran.

23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;

Však bude-li míti anděla vykladače jednoho z tisíce, kterýž by za člověka oznámil pokání jeho:

24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.

Tedy smiluje se nad ním, a dí: Vyprosť jej, ať nesstoupí do porušení, oblíbilť jsem mzdu vyplacení.

25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.

I odmladne tělo jeho nad dítěcí, a navrátí se ke dnům mladosti své.

26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.

Kořiti se bude Bohu, a zamiluje jej, a patřiti bude na něj tváří ochotnou; nadto navrátí člověku spravedlnost jeho.

27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.

Kterýž hledě na lidi, řekne: Zhřešilť jsem byl, a to, což pravého bylo, převrátil jsem, ale nebylo mi to prospěšné.

28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.

Bůh však vykoupil duši mou, aby nešla do jámy, a život můj, aby světlo spatřoval.

29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;

Aj, všeckoť to dělá Bůh silný dvakrát i třikrát při člověku,

30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.

Aby odvrátil duši jeho od jámy, a aby osvícen byl světlem živých.

31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.

Pozoruj, Jobe, poslouchej mne, mlč, ať já mluvím.

32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.

Jestliže máš slova, odpovídej mi, nebo bych chtěl ospravedlniti tebe.

33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.

Pakli nic, ty mne poslouchej; mlč, a poučím tě moudrosti.