< Job 33 >
1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
Job, ka olthui hnatun dae lamtah ka ol boeih he hnakaeng thil laeh.
2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
Ka ka ong coeng he. Ka ka khuikah ka lai loh a thui.
3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
Ka ol he ka lungbuei dueng lamkah tih ka hmuilai kah mingnah loh cimphan la a thui.
4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
Pathen Mueihla loh kai n'saii tih Tlungthang kah hiil loh kai n'hing sak.
5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
Kai thuung hamla na coeng mak atah tawn uh lamtah ka mikhmuh ah pai laeh.
6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
Pathen taengah kai he nang ka bangla ka om tih kai khaw dikpo lamkah ni m'pet.
7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
Kai he mueirhih moenih nang n'let sak mako. Ka kut long khaw nang n'nan thil mahpawh.
8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
Tedae ka hna ah na thui tih olthui ol khaw ka yaak.
9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
“Ka cil tih boekoek ka khueh moenih. Ka caih tih kai taengah thaesainah om moenih.
10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
Te cakhaw kai taengkah noihhainah a hmuh vaengah kai amah kah thunkha bangla a moeh.
11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
Ka kho he hloong dongah a buen tih ka caehlong boeih a dawn,” na ti.
12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
Tedae na tang moenih he. Pathen he hlanghing lakah a len dongah nang te kan doo.
13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
Balae tih amah te na ho. A ol te boeih n'doo moenih ta.
14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
Pathen loh pakhat la a thui dae a hmuhming pawt atah hnavoei la a thui.
15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
Ih loh hlang a hnah vaengkah khoyin olphong mueimang ah khaw, thingkong dongkah a ngam vaengah khaw,
16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
Hlang hna te a khui sak tih amih kah rhalrhingnah neh a daeng pah.
17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
Hlang loh a khoboe lamkah a nong sak tih hlang lamkah koevoeinah a khuk pah.
18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
A hinglu te vaam khui lamloh, a hingnah te pumcumnah loh a paan khui lamkah a hoeptlang.
19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
A thingkong dongah nganboh neh a tluung tih tuituknah loh a rhuhrhong boeih te phat a thuek pah.
20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
A hingnah loh buh te khaw a hinglu loh hoehhamnah maeh khaw a lawt pah.
21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
A saa te caphoei cuk bangla mueihmuh ah a khah tih a rhuh a hmuh pawt khaw a ming sak.
22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
A hinglu loh vaam khuila, a hingnah te aka duek rhoek taengla pawk.
23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
Anih kah duengnah te hlang taengah aka puen la thawngkhat lamkah pakhat ngawn tah amah taengah puencawn oldoe om khaming.
24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
Te dongah anih te a rhen mai vetih, 'Tlansum ka dang tih hlan kah aka suntla khui lamloh anih he doek laeh,’ ti mai koinih.
25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
A saa te camoe bangla noe vetih a cacawn tue vaengkah bangla saibawn suidae.
26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
Pathen taengah a thangthui vanbangla anih te a moeithen ta. A maelhmai te tamlung neh a hmuh vaengah tah anih te hlanghing taengah duengnah neh a mael sak.
27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
Hlang rhoek taengla a mae tih, “Ka tholh tih a thuem te a paihaeh sak dae kai taengah n'yook sak moenih.
28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
Kamah hinglu, hinglu van tah hlan a paan khui lamloh a lat. Te dongah ka hingnah neh a hingnah loh vangnah te hmu saeh.
29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
He boeih he Pathen loh hlang taengah voei nit voei thum a saii ne.
30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
Hlan khui lamkah a hinglu te hingnah khosae neh tue hamla a mael sak.
31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
Job nang hnatung lamtah kai ol he hnatun. Hilphah lamtah kai loh kan thui eh.
32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
Kai nan thuung ham ol a om atah thui lah. Nang tang sak ham ka ngaih dongah ni.
33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
Kai taengkah he na hnatun pawt atah hilphah lamtah nang te cueihnah kan cang sak bitni,” a ti nah.