Job 33
1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
Toe Job, ka lok hae tahngai ah; ka thuih ih loknawk boih hae tahngai ah.
2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
Khenah, vaihi pakha ka angh moe, ka palai mah lokthuih.
3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
Ka loknawk loe ka poek toenghaih hoiah ni angzoh; ka palai mah kahoih palunghahaih lok to thuih.
4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
Sithaw ih Muithla mah ni kai hae sak moe, Thacak Angraeng ih takhi mah hinghaih ang paek.
5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
Na pathim thaih nahaeloe na patim ah, amsakcoek ah loe ka hmaa ah angdoe ah.
6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
Khenah, Sithaw hmaa ah kai doeh nang baktiah ni ka oh, kai doeh long hoiah ni sak toeng.
7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
Khenah, na zit han koi kai khaeah tidoeh om ai; na nuiah kazit ban to ka koeng mak ai.
8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
Na thuih ih lok to ka thaih, na thuih ih loknawk to ka thaih boeh,
9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
kai loe ka ciim, zae sakhaih ka tawn ai; sakpazaehaih doeh ka tawn ai.
10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
Khenah, Sithaw mah ka zaehaih pakrong; kai hae a misa ah ang suek,
11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
ka khok hae thlong ang thuk pae moe, ka caehhaih loklamnawk boih ang pakaa, tiah na thuih.
12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
Khenah, na thuih pazae boeh; lok kang pathim han vop, Sithaw loe kami pongah len kue.
13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
Anih mah ka sak ih hmuen kawng pongah lok pathim ai, tiah na thuih moe, Sithaw to na laisaep thuih loe?
14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
Sithaw mah lok vaito thuih pacoengah, kalah loklam bang hoiah lok a thuih pae let, toe kami mah panoek pae thai ai.
15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
Kami loe iih angam moe, iihhaih ahmuen ah a iih, qum amang ah hnuksakhaih mah,
16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
a naa thungah lok to thuih pae moe, thuitaekhaih lok to paek,
17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
kami mah sak atimhaih to pahnawt moe, amoekhaih tawn han ai ah a sak.
18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
Anih hinghaih to tangqom thung hoiah Sithaw mah pahlong moe, sumsen hoi duek han ai ah pakaa pae.
19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
Anih loe iihhaih ahmuen ah angsong hanah nathaih hoiah kami to thuitaek moe, ahuhnawk boih to natsak;
20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
To naah a hinghaih mah buh to panuet moe, palung mah buhcaak angnaa pae ai.
21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
Anih loe zaek kaeng boeh moe, kamtueng vai ai ahuhnawk doeh, amtueng boih.
22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
Ue, a hinghaih mah taprong to pangh tathuk, a hinghaih amrosakkungnawk khaeah phak tom boeh.
23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
Toe kaminawk khaeah toenghaih loklam to patuek hanah, van kami sangto thungah, maeto mah Sithaw hoi kami salakah laicaeh ah om nahaeloe,
24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
Sithaw mah anih to tahmen ah loe, Tangqom thung caeh han ai ah anih to pahlong ah; anih akranghaih to ka hnuk boeh, tiah thui tih.
25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
To naah anih ih ngan loe nawkta ngan baktiah angcoeng let ueloe, thendoeng nathuem ih baktih toengah om let tih.
26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
Anih mah Sithaw khaeah lawkthui ueloe, mikhmai hoihaih to hnu tih; anghoehaih hoi Sithaw ih mikhmai to hnu tih; Sithaw mah a toenghaih to kami hanah paek.
27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
Anih mah kaminawk hmaa ah, Mi kawbaktih mah doeh ka zae moeng boeh, toenghaih to toeng ai ah ka sak moeng boeh, to hmuen mah kai han avanghaih tidoeh na paek ai, tiah thui nahaeloe,
28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
Anih mah tangqom thung hoiah a hinghaih to akrang ueloe, a hinghaih mah aanghaih to hnu tih.
29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
Khenah, Sithaw mah hae hmuennawk hae kami khaeah sak toepsoep;
30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
anih hinghaih to tangqom thung hoiah amlaemsak let moe, hinghaih paek aanghaih thungah a caeh haih.
31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
Aw Job, naa to patuengah loe, ka lok hae acoehaih hoiah tahngai ah; anghngai duem ah; lok kang thuih han vop.
32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
Lokthuih na koeh nahaeloe, na pathim ah; toenghaih hnuksak han ka koeh pongah, lok na thui ah.
33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
Toe lokthuih han na tawn ai nahaeloe, ka lok hae tahngai ah; anghngai duem ah, palunghahaih kang patuk han, tiah a naa.
