Job 32

1 Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.

Y cesaron estos tres varones de responder a Job, por cuanto él era justo en sus ojos.

2 Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.

Entonces Eliú hijo de Baraquel, buzita, de la familia de Ram, se enojó con furor contra Job; se enojó con furor, por cuanto se justificaba a sí mismo más que a Dios.

3 Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.

Se enojó asimismo con furor contra sus tres amigos, por cuanto no hallaban qué responder, habiendo condenado a Job.

4 Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.

Y Eliú había esperado a Job en la disputa, porque todos eran más viejos de días que él.

5 Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.

Pero viendo Eliú que no había respuesta en la boca de aquellos tres varones, su furor se encendió.

6 Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.

Y respondió Eliú hijo de Baraquel, buzita, y dijo: Yo soy menor de días y vosotros viejos; por tanto he tenido miedo, y he temido de declararos mi opinión.

7 Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.

Yo decía: Los días hablarán, y la muchedumbre de años declarará sabiduría.

8 Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.

Ciertamente espíritu hay en el hombre, e inspiración del Omnipotente los hace que entiendan.

9 Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.

No los grandes son los sabios, ni los viejos entienden el derecho.

10 Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.

Por tanto yo dije: Escuchadme; declararé yo también mi sabiduría.

11 Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.

He aquí yo he esperado a vuestras razones, he escuchado vuestros argumentos, entre tanto que buscábais palabras.

12 Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.

Y aun os he considerado, y he aquí que no hay de vosotros quién redarguya a Job, y responda a sus razones.

13 I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.

Para que no digáis: Nosotros hemos hallado sabiduría; que conviene que Dios lo derribe, y no el hombre.

14 Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.

Ahora bien, Job no dirigió a mí sus palabras, ni yo le responderé con vuestras razones.

15 Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.

Se espantaron, no respondieron más; se les fueron las hablas.

16 Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;

Y yo esperé, porque no hablaban, antes pararon, y no respondieron más.

17 Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;

Por eso yo también responderé mi parte, también yo declararé mi opinión.

18 Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.

Porque lleno estoy de palabras, y el espíritu de mi corazón me constriñe.

19 Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.

De cierto mi corazón está como el vino que no tiene respiradero, y se rompe como odres nuevos.

20 Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.

Hablaré pues y respiraré; abriré mis labios, y responderé.

21 Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;

No haré ahora acepción de personas, ni usaré con hombre de títulos lisonjeros.

22 Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.

Porque no sé hablar lisonjas; de otra manera en breve mi Hacedor me consuma.