Job 32
1 Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
Aquellos tres hombres cesaron de replicar a Job, porque él era justo ante sus propios ojos.
2 Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
Entonces Eliú, hijo de Baraquel, buzita, de la familia de Ram, se encendió en ira contra Job, porque él se justificaba a sí mismo delante de ʼElohim.
3 Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
También se enardeció contra sus tres amigos, porque no hallaron respuesta, sin embargo condenaron a Job.
4 Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
Eliú esperó en la disputa con Job, porque ellos eran mayores que él.
5 Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
Pero al ver Eliú que no había respuesta en la boca de aquellos tres hombres, se encendió en ira.
6 Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
Eliú tomó la palabra, hijo de Baraquel, buzita: Yo soy menor y ustedes son ancianos. Por eso me abstuve y temí declararles mi opinión.
7 Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
Yo pensé: La edad debe hablar. El número de años debe enseñar sabiduría.
8 Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
Pero el que le da entendimiento es el espíritu en el hombre, el soplo del ʼEL-Shadday.
9 Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
No son sabios los de mucha edad, ni los ancianos entienden justicia.
10 Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
Por eso digo: ¡Escúchenme! También yo declararé lo que pienso.
11 Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
Ciertamente esperé sus palabras, escuché sus razones mientras buscaban qué decir.
12 Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
Les presté atención. Ciertamente no hay alguno de ustedes que redarguya a Job y responda sus razonamientos.
13 I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
No digan: Hallamos la sabiduría. ʼElohim lo derrotará de manera aplastante, no el hombre.
14 Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
Él no dirigió sus palabras contra mí, ni yo le responderé con las palabras de ustedes.
15 Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
Se desconcertaron, ya no responden. Sus palabras los abandonaron.
16 Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
¿Debo esperar porque no hablan, porque cesaron y ya no responden?
17 Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
Yo también responderé mi parte. Yo también expresaré mi opinión,
18 Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
porque estoy lleno de palabras, y el espíritu me obliga dentro de mí.
19 Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
Ciertamente mis órganos internos son como vino sin respiradero y están a punto de reventar como odres nuevos.
20 Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
Hablaré y me desahogaré. Abriré mi boca y responderé.
21 Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
No haré ahora acepción de personas, ni me permitiré adular a algún hombre,
22 Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.
porque nunca supe adular. De otra manera, mi Hacedor pronto me consumiría.
