Job 32
1 Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
Então aqueles três homens cessaram de responder a Jó, porque ele era justo em seus olhos.
2 Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
Porém se acendeu a ira de Eliú, filho de Baraquel, buzita, da família de Rão; contra Jó se acendeu sua ira, porque justificava mais a si mesmo que a Deus.
3 Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
Também sua ira se acendeu contra seus três amigos, porque não achavam o que responder, ainda que tinham condenado a Jó.
4 Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
E Eliú tinha esperado a Jó naquela discussão, porque tinham mais idade que ele.
5 Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
Porém quando Eliú viu que não havia resposta na boca daqueles três homens, sua ira se acendeu.
6 Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
Por isso Eliú, filho de Baraquel, buzita, respondeu, dizendo: Eu sou jovem e vós sois idosos; por isso fiquei receoso e tive medo de vos declarar minha opinião.
7 Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
Eu dizia: Os dias falem, e a multidão de anos ensine sabedoria.
8 Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
Certamente há espírito no ser humano, e a inspiração do Todo-Poderoso os faz entendedores.
9 Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
Não são [somente] os grandes que são sábios, nem [somente] os velhos entendem o juízo.
10 Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
Por isso eu digo: escutai-me; também eu declararei minha opinião.
11 Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
Eis que eu aguardei vossas palavras, [e] dei ouvidos a vossas considerações, enquanto vós buscáveis argumentos.
12 Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
Eu prestei atenção a vós, porém eis que ninguém há de vós que possa convencer a Jó, [nem] que responda a suas palavras.
13 I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
Portanto não digais: Encontramos a sabedoria; que Deus o derrote, [e] não o homem.
14 Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
Jó não dirigiu suas palavras a mim, nem eu lhe responderei com vossos dizeres.
15 Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
Estão pasmos, não respondem mais; faltam-lhes palavras.
16 Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
Esperei, pois, porém [agora] não falam; porque já pararam, [e] não respondem mais.
17 Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
Também eu responderei minha parte; também eu declararei minha opinião.
18 Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
Porque estou cheio de palavras, e o espírito em meu ventre me obriga.
19 Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
Eis que meu ventre é como o vinho que não tem abertura; e que está a ponto de arrebentar como odres novos.
20 Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
Falarei, para que eu me alivie; abrirei meus lábios, e responderei.
21 Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
Não farei eu acepção de pessoas, nem usarei de títulos lisonjeiros para com o homem.
22 Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.
Pois não sei lisonjear; [caso contrário], meu Criador logo me removeria.
