Job 32

1 Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.

Awo abasajja abo abasatu ne balekeraawo okwogera ne Yobu, kubanga yali yeeraba nga mutuukirivu.

2 Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.

Naye Eriku, mutabani wa Balakeri Omubuzi, ow’omu kika kya Laamu, n’anyiigira nnyo Yobu olw’okweraba ng’atalina musango, naye n’anenya Katonda.

3 Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.

Yanyiigira ne mikwano gye abasatu, kubanga baalemwa okulumiriza Yobu kyokka nga baali bamusingisizza omusango.

4 Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.

Eriku yali alinzeeko okwogera ne Yobu kubanga banne baali bakulu okumusinga.

5 Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.

Naye bwe yalaba ng’abasajja bano abasatu tebakyalina kirala kya kwogera, n’anyiiga.

6 Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.

Awo Eriku mutabani wa Balakeri Omubuzi n’addamu n’ayogera nti, “Nze ndi muto mu myaka, mmwe muli bakulu, kyenavudde ntya okubabuulira kye ndowooza.

7 Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.

Nalowoozezza nti, Emyaka gye gisaanye okwogera, n’emyaka emingi gye gisaanye okuyigiriza amagezi.

8 Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.

Kyokka omwoyo oguli mu muntu, nga gwe mukka gw’oyo Ayinzabyonna, gwe guwa omuntu okutegeera.

9 Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.

Abakadde si be bokka abalina amagezi, wadde abakulu bokka okuba nga be bategeera ekituufu.

10 Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.

“Kyenva ŋŋamba nti, Mumpulirize, nange mbabuulire kye mmanyi.

11 Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.

Nassizzaayo omwoyo nga mwogera, nawulirizza ensonga ze mwawadde nga munoonya eby’okwogera.

12 Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.

Nabawulirizza bulungi. Kyokka tewali n’omu ku mmwe yalaze Yobu bw’ali omukyamu; tewali n’omu ku mmwe eyayanukudde ebigambo bye.

13 I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.

Mwegendereze temugamba nti, ‘Tusanze omuntu ow’amagezi; muleke Katonda amuwangule so si bantu.’

14 Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.

Kyokka Yobu ebigambo bye tabyolekezza nze, era sijja kumuddamu na bigambo byammwe.

15 Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.

“Basobeddwa, tebalina kya kwogera, ebigambo bibaweddeko.

16 Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;

Kaakano nsirike busirisi, nga bayimiridde buyimirizi, nga tebalina kye boogera?

17 Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;

Nange nnina eky’okwogera, era nnaayogera kye mmanyi,

18 Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.

kubanga nzijjudde ebigambo, era omwoyo ogwange gumpaliriza okwogera.

19 Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.

Munda mu nze omutima guli nga wayini, asaanikiddwa mu ccupa, ng’amaliba amaggya agalindiridde okwabika.

20 Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.

Nteekwa okwogera, nsobole okufuna eddembe, nteekwa okwasamya akamwa kange mbeeko kye njogera.

21 Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;

Sijja kubaako gwe nkwatirwa nsonyi, era sijja na kuwaana muntu yenna.

22 Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.

Kubanga singa mpaaniriza, Omutonzi wange yandyanguye okunziggyawo.”