Job 32
1 Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
욥이 스스로 의롭게 여기므로 그 세 사람의 대답이 그치매
2 Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
람 족속 부스 사람 바라겔의 아들 엘리후가 노를 발하니 그가 욥에게 노를 발함은 욥이 하나님보다 자기가 의롭다 함이요
3 Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
또 세 친구에게 노를 발함은 그들이 능히 대답지는 못하여도 욥을 정죄함이라
4 Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
엘리후가 그들의 나이 자기보다 많으므로 욥에게 말하기를 참고 있다가
5 Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
세 사람의 입에 대답이 없음을 보고 노를 발하니라
6 Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
부스 사람 바라겔의 아들 엘리후가 발언하여 가로되 나는 연소하고 당신들은 연로하므로 참고 나의 의견을 감히 진술치 못하였노라
7 Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
내가 말하기를 날이 많은 자가 말을 낼 것이요 해가 오랜 자가 지혜를 가르칠 것이라 하였으나
8 Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
사람의 속에는 심령이 있고 전능자의 기운이 사람에게 총명을 주시나니
9 Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
대인이라고 지혜로운 것이 아니요 노인이라고 공의를 깨닫는 것이 아니라
10 Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
그러므로 내가 말하노니 내 말을 들으라 나도 내 의견을 보이리라
11 Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
내가 당신들의 말을 기다렸고 당신들이 할 말을 합당하도록 하여보는 동안에 그 변론에 내 귀를 기울였더니
12 Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
자세히 들은즉 당신들 가운데 욥을 꺾어 그 말을 대답하는 자가 없도다
13 I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
당신들이 혹시라도 말하기를 우리가 지혜를 깨달았었구나 그를 이길 자는 하나님이시요 사람이 아니라 하지 말지니라
14 Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
그가 내게 말을 내지 아니하였으니 나도 당신들의 말처럼 그에게 대답지 아니하리라
15 Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
그들이 놀라서 다시 대답하지 못하니 할 말이 없음이로구나
16 Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
그들이 말이 없이 가만히 서서 다시 대답지 아니한즉 내가 어찌 더 기다리랴
17 Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
나도 내 본분대로 대답하고 나도 내 의향을 보이리니
18 Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
내게 말이 가득하고 내 심령이 나를 강박함이니라
19 Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
보라 내 가슴은 봉한 포도주 같고 새 가죽 부대가 터지게 됨 같구나
20 Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
내가 말을 발하여야 시원할 것이라 내 입을 열어 대답하리라
21 Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
나는 결코 사람의 낯을 보지 아니하며 사람에게 아첨하지 아니하나니
22 Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.
이는 아첨할 줄을 알지 못함이라 만일 그리하면 나를 지으신 자가 속히 나를 취하시리로다
