Job 32
1 Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
And they ceased [the] three the men these from answering Job for he [was] righteous in own eyes his.
2 Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
And it burned [the] anger of - Elihu [the] son of Barakel the Buzite from [the] clan of Ram on Job it burned anger his because justified he self his more than God.
3 Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
And on [the] three companions his it burned anger his on that not they had found an answer and they had condemned as guilty Job.
4 Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
And Elihu he had waited Job in words for [were] old they more than him to days.
5 Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
And he saw Elihu that there not [was] an answer in [the] mouth of [the] three the men and it burned anger his.
6 Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
And he answered - Elihu [the] son of Barakel the Buzite and he said [am] young I to days and you [are] aged there-fore I was anxious and I was afraid - from telling knowledge my you.
7 Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
I said days let them speak and abundance of years let them make known wisdom.
8 Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
Nevertheless [is the] spirit it in a person and [the] breath of [the] Almighty [which] it gives understanding them.
9 Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
Not many [people] they are wise and old [people] they understand justice.
10 Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
Therefore I say listen! to me I will tell knowledge my also I.
11 Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
Here! I waited for words your I gave ear to understanding your until you searched for! words.
12 Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
And to you I showed myself attentive and there! there not Job [was one who] rebuked [was one who] answered words his any of you.
13 I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
Lest you should say we have found wisdom God let him drive about him not a human.
14 Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
And not he has arranged against me words and with words your not I will respond to him.
15 Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
They are dismayed not they have answered again they have moved away from them words.
16 Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
And will I wait? that not they speak that they have stood not they have answered again.
17 Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
I will answer also I part my I will tell knowledge my also I.
18 Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
For I am full words it has constrained me [the] spirit of belly my.
19 Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
Here! belly my [is] like wine [which] not it is opened like wineskins new it will be split open.
20 Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
Let me speak and it may be relieved to me let me open lips my so I may answer.
21 Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
May not please I lift up [the] face of anyone and to anyone not I will use flattery.
22 Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.
For not I know I will use flattery like a little he will carry away me [the one who] made me.
