Job 32
1 Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
So these three men ceased to answer Job, because he was righteous in his own eyes.
2 Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
Then the wrath of Elihu the son of Barakel, the Buzite, of the family of Ram, was kindled against Job. His wrath was kindled because he justified himself rather than God.
3 Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
Also his wrath was kindled against his three friends, because they had found no answer, and yet had condemned Job.
4 Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
Now Elihu had waited to speak to Job, because they were elder than he.
5 Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
When Elihu saw that there was no answer in the mouth of these three men, his wrath was kindled.
6 Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
Elihu the son of Barakel the Buzite answered, "I am young, and you are very old; Therefore I held back, and did not dare show you my opinion.
7 Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
I said, 'Days should speak, and multitude of years should teach wisdom.'
8 Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
But there is a spirit in man, and the breath of Shaddai gives them understanding.
9 Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
It is not the great who are wise, nor the aged who understand justice.
10 Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
Therefore I said, 'Listen to me; I also will show my opinion.'
11 Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
"Look, I waited for your words, and I listened for your reasoning, while you searched out what to say.
12 Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
Yes, I gave you my full attention, but there was no one who convinced Job, or who answered his words, among you.
13 I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
Beware lest you say, 'We have found wisdom, God may refute him, not man;'
14 Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
for he has not directed his words against me; neither will I answer him with your speeches.
15 Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
"They are amazed. They answer no more. They do not have a word to say.
16 Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
Shall I wait, because they do not speak, because they stand still, and answer no more?
17 Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
I also will answer my part, and I also will show my opinion.
18 Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
For I am full of words. The spirit within me constrains me.
19 Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
Look, my breast is as wine which has no vent; like new wineskins it is ready to burst.
20 Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
I will speak, that I may be refreshed. I will open my lips and answer.
21 Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
Please do not let me respect any man's person, neither will I give flattering titles to any man.
22 Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.
For I do not know how to give flattering titles; or else my Maker would soon take me away.
