Job 32
1 Då vände de tre män åter att svara Job; efter han höll sig rättfärdigan.
And his three friends also ceased any longer to answer Job: for Job was righteous before them.
2 Men Elihu, Baracheels son, af Bus af Kams slägte, vardt vreder uppå Job, att han höll sina själ rättfärdigare än Gud.
Then Elius the son of Barachiel, the Buzite, of the kindred of Ram, of the country of Ausis, was angered: and he was very angry with Job, because he justified himself before the Lord.
3 Ock vardt han vred uppå de tre hans vänner, att de intet svar funno, och dock fördömde Job.
And he was also very angry with [his] three friends, because they were not able to return answers to Job, yet set him down for an ungodly man.
4 Ty Elihu hade bidt, så länge de hade talat med Job, efter de voro äldre än han.
But Elius had forborne to give an answer to Job, because they were older than he.
5 Derföre, då, han såg, att intet svar var i de tre mäns mun, vardt han vred.
And Elius saw that there was no answer in the mouth of the three men; and he was angered in his wrath.
6 Och så svarade Elihu, Baracheels son, af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafver jag skytt, och fruktat bevisa min konst på eder.
And Elius the Buzite the son of Barachiel answered and said, I am younger in age, and you are elder, therefore I kept silence, fearing to declare to you my own knowledge.
7 Jag tänkte: Låt åren tala, och åldren bevisa vishet.
And I said, It is not time that speaks, though in many years [men] know wisdom:
8 Men anden är i menniskone, och dens Allsmägtigas Ande gör henne förståndiga.
but there is a spirit in mortals; and the inspiration of the Almighty is that which teaches.
9 Mästarena äro icke de visaste, och de gamle förstå icke hvad rätt är.
The long-lived are not wise [as such]; neither do the aged know judgment.
10 Derföre vill jag ock tala; hör härtill, jag vill ock bevisa mina konst.
Therefore I said, Hear me, and I will tell you what I know.
11 Si, jag hafver bidt, medan I talat hafven; jag hafver gifvit akt på edart förstånd, tilldess I hafven gjort en ända på edart tal.
Listen to my words; for I will speak in your hearing, until you shall have tried [the matter] with words:
12 Och jag hafver haft akt uppå eder, och si, ingen är ibland eder, som Job straffa, eller till hans ord svara kan.
and I shall understand as far as you; and, behold, there was no one of you that answered Job his words in argument,
13 I mågen tilläfventyrs säga: Vi hafve drabbat på vishetena, att Gud hafver bortkastat honom, och ingen annar.
lest you should say, We have found that we have added wisdom to the Lord.
14 Det talet gör mig icke fyllest; jag vill intet svara honom, efter som I taladen.
And you have commissioned a man to speak such words.
15 Ack! de uppgifvas, och kunna intet mer svara; de kunna intet mer tala.
They were afraid, they answered no longer; they gave up their speaking.
16 Efter jag nu bidt hafver, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och svara intet mer;
I waited, (for I had not spoken, ) because they stood still, they answered not.
17 Vill jag dock svara min part, och bevisa mina konst;
And Elius continued, and said, I will again speak,
18 Ty jag är så full med ordom, att min ande ängslas i minom buk.
for I am full of words, for the spirit of my belly destroys me.
19 Si, min buk är såsom must, dem tilltäppt är, hvilken ny fat sönderslår.
And my belly is as a skin of sweet wine, bound up [and] ready to burst; or as a brazier's laboring bellows.
20 Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och svara.
I will speak, that I may open my lips and relieve myself.
21 Jag vill på ingens person se, och ingo mennisko till vilja tala;
For truly I will not be awed because of man, nor indeed will I be confounded before a mortal.
22 Förty jag vet icke, om jag så gjorde, om min skapare innan en kort tid mig borttagandes vorde.
For I know not how to respect persons: and if otherwise, even the moths would eat me.
