Job 31

1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.

HICE pacto con mis ojos: ¿cómo pues había yo de pensar en virgen?

2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?

Porque ¿qué galardón [me daría] de arriba Dios, y qué heredad el Omnipotente de las alturas?

3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?

¿No hay quebrantamiento para el impío, y extrañamiento para los que obran iniquidad?

4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?

¿No ve él mis caminos, y cuenta todos mis pasos?

5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?

Si anduve con mentira, y si mi pie se apresuró á engaño,

6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.

Péseme Dios en balanzas de justicia, y conocerá mi integridad.

7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,

Si mis pasos se apartaron del camino, y si mi corazón se fué tras mis ojos, y si algo se apegó á mis manos,

8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.

Siembre yo, y otro coma, y mis verduras sean arrancadas.

9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,

Si fué mi corazón engañado acerca de mujer, y si estuve acechando á la puerta de mi prójimo:

10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;

Muela para otro mi mujer, y sobre ella otros se encorven.

11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.

Porque es maldad é iniquidad, que han de castigar los jueces.

12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.

Porque es fuego que devoraría hasta el sepulcro, y desarraigaría toda mi hacienda.

13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?

Si hubiera tenido en poco el derecho de mi siervo y de mi sierva, cuando ellos pleitearan conmigo,

14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?

¿Qué haría yo cuando Dios se levantase? y cuando él visitara, ¿qué le respondería yo?

15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?

El que en el vientre me hizo á mí, ¿no lo hizo á él? ¿y no nos dispuso uno mismo en la matriz?

16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?

Si estorbé el contento de los pobres, é hice desfallecer los ojos de la viuda;

17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?

Y si comí mi bocado solo, y no comió de él el huérfano;

18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.

(Porque desde mi mocedad creció conmigo como con padre, y desde el vientre de mi madre fuí guía de la viuda; )

19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?

Si he visto que pereciera alguno sin vestido, y al menesteroso sin cobertura;

20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?

Si no me bendijeron sus lomos, y del vellón de mis ovejas se calentaron;

21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,

Si alcé contra el huérfano mi mano, aunque viese que me ayudarían en la puerta;

22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.

Mi espalda se caiga de mi hombro, y mi brazo sea quebrado de mi canilla.

23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.

Porque temí el castigo de Dios, contra cuya alteza yo no tendría poder.

24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?

Si puse en oro mi esperanza, y dije al oro: Mi confianza [eres] tú;

25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?

Si me alegré de que mi hacienda se multiplicase, y de que mi mano hallase mucho;

26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?

Si he mirado al sol cuando resplandecía, y á la luna cuando iba hermosa,

27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?

Y mi corazón se engañó en secreto, y mi boca besó mi mano:

28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.

Esto también fuera maldad juzgada; porque habría negado al Dios soberano.

29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?

Si me alegré en el quebrantamiento del que me aborrecía, y me regocijé cuando le halló el mal;

30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.

(Que ni aun entregué al pecado mi paladar, pidiendo maldición para su alma; )

31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.

Cuando mis domésticos decían: ¡Quién nos diese de su carne! nunca nos hartaríamos.

32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.

El extranjero no tenía fuera la noche; mis puertas abría al caminante.

33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?

Si encubrí, como los hombres mis prevaricaciones, escondiendo en mi seno mi iniquidad;

34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.

Porque quebrantaba á la gran multitud, y el menosprecio de las familias me atemorizó, y callé, y no salí de mi puerta:

35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;

¡Quién me diera quien me oyese! He aquí mi impresión [es] que el Omnipotente testificaría por mí, aunque mi adversario me hiciera el proceso.

36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.

Ciertamente yo lo llevaría sobre mi hombro, y me lo ataría en lugar de corona.

37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.

Yo le contaría el número de mis pasos, y como príncipe me llegaría á él.

38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;

Si mi tierra clama contra mí, y lloran todos sus surcos;

39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;

Si comí su sustancia sin dinero, ó afligí el alma de sus dueños;

40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.

En lugar de trigo me nazcan abrojos, y espinas en lugar de cebada. Acábanse las palabras de Job.